Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1853, sida 2

befria den heliga grafven. En utslygt till Marstrand. (Forts. fr. N:o 175.) På Nöjet lästes under Thorsdagens lopp en inbjudning ifrån samtlige herrarne till samtlige damerna, att intaga kaffe i brunnssalongen på eftermiddagen. Det var den första allmänna bjudningen under sejouren och borde således blifva talrikt besökt, så mycket mer som den närmare beröringen här skulle förberedas och begynna. Under det damerna göra sina toiletter för festen, glada att få tillfälle att visa hvad de i den vägen medfört elegant och präktigt, torde vi ha tid att taga oss ett bad. Den sem ej förr besökt Marstrand, men endast kännt att det är en badort, som under många år varit besökt af hundratals badgäster. hvilka här depenserat icke obetydliga summor, väntar sig säkert att få se stora, om ej eleganta dock beqväma bassiner, väl möblerade och komfortabla afklädningsrum, god uppassning. m. m. Men den som väntar något sådant, glömmer den kongliga svenska indolensen och likgiltigneten i allmänhet, att göra något för trafikerandes agrement och trefnad. Under det man i utlandet på hvarje hotel, hvarje restauration mötes af en beredvillighet, som kanske går för längt, emedan den ofta blir besvärlig, så får man vanligen på sådana ställen hos oss sjelf uppsöka betjeningen, vänta länge och vara mycket förbindlig för att blifva någorlunda hyggligt uppassad. Under det man i andra länder, särdeles i Tyskland, gör allt för att draga till sig resande, ställer man hos oss sakerna så illa, att de med stor förskräckelse tänka på att nödgas uppehålla sig på en ort, Särdeles lärer detta vara förhållandet med vissa badorter. Det finnes städer, der innevånarnes förnämsta inkomst består uti hvad de förtjena på badgästerna, men der de likväl icke lägga två strån i kors för dessa samma gästers trefnad och beqvämlighet. Till en del är så förhållandet äfven med Marstrand, hvars badinrättning lärer hafva hufvudsakligen några badgäster att tacka för att den blifvit någerlunda hyggligt anordnad. Marstrands egna innevånare hafva föga bidragit till det bolag, som för några år sedan bildades till badanstaltens upprättande. Då aktierna i detta bolag mot hvad påräknadt varit, gifva en god behållning, och öfverskottet utöfver den utdelade räntan användes till anstaltens utvidgning och försköning, så går på detta sätt badinrättningen framåt, till trots af de goda Marstrandsboernas intresselöshet för saken. Så har för kort tid sedan societetssalongen blifvit utvidgad, parken förskönad och under foten af berget en ganska stor och vackert belägen byggnad för restauration m. m. uppförd. En ny bassin har ock blifvit byggd. Allt detta lofvar godt för framtiden, men vigtigt är ock, att man med allvar gör något för de trafikerande, ty om man också ingenting har att befara utaf konkurrens med öfriga svenska badorter, emedan man nästan öfverallt är sig lik, så tilltaga och lättas dock med hvarje år kommunikationerna med utlandet, så att mången föredrager att begagna de salta baden på främmande kuster. Efter denna digression, blott äsyftande att gifva en liten varning, som kanske ej bör föraktas, torde vi vara både varma och lugna nog att kasta oss uti den genomskinliga salta böljan, som på en gång mildt och uppfriskande slår sina våta armar omkring oss och bär oss så lätt på sin rygg. Uppkomna, klädda, stärkta och genomträngda af välbefinnande, utropa vi ovilkorligen: herrliga, gudomliga bad! eller något dylikt. Jag må undra huru många sådana utrop dagligen göras. Hvilken otur! Himlen är öfverfylld af moln; regnet strömmar; serveringen kan ej ske ute i parken, utan alla måste sammanpacka sig i salongen. Nedhukade under paraplyer, med en viss försigtighet uppbärande de nya eller nystärkta klädningarne, komma damerna ilande till salongen. Snart äro de samlade der till ett antal af nära tvåhundra, under det herrarnes antal går blott litet öfver hundra. Sedan artiga värdar perSvaderat till kaffedrickningen med thy åtföljande delicer af pepparkakor och biscuiter, uppträdde presidenten, rektor Widell, och helsade i glada ordalag alla välkomna; önskade att den nära beröring, hvari man i dag varit tvungen att komma till hvarandra med armbågarne måtte verka fördelaktigt på den sällskapliga beröringen, och yttrade för öfrigt många qvicka och lyckade ord, hvarefter han, beledsagad af en korus utaf goda sångare, afsjöng följande verser: lafvets böljor svalla, Skynden dit J svaga! — Vattnet bote alla, Som till Marstrand draga! — Vattnet dock allena gör ej allt. Det blandas Med den milda, rena Luft, som här vi andas. Vidare till kuren Hör, att tåligt bida. — Ande i naturen, Lär det dem som lida! — Så vi alla doppas Ned i samma vågor; Så vi alla hoppas Bot för våra plågor. — Må vi derför glömma Guldet, börden, rangen! Må vi mildt bedömma Stackarn och talangen! — — Gån ej längre skilda Låt oss sällskap bilda! — Under det regnet plöjde i fåror parkens sandgångar dansade man lisligt i salongen, och uppfriskades melan dansarne af tal och sanger, att ej nämna de mera materiella förfriskningarne, såsom russin och mandel I ta .