Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1853, sida 1

tade detta tillfälle uaucleres äålterkomst begär at ligt att han kan landstiga på kusten; för öfrigt med en väl eskorterad vagn . . . och med din utomordemliga vaksamhet . . . — Ja det är sannt, sade dHorigny, under en sådan vaksamhet vill ... tag då med dig fröken de Royan, . . hon behöfver kanske litet förströelse. Marie ämnade just säga, att hon hjerta alldrig lemnat, men fru dHorigny, som alldeles inte ville hafva några besvärliga vittnen under sin utflygt, sökte en förevändning att få resa ensam. — Had tänker du på? sade hon sakta till Ållorirny att aflägsna henne ifrån herr de Vauglas! än vara planer då? — Herr de Vauglas, tillade hon, lutande sig till öra, jag räknar på er, att Marie vid min . mig något annat, än en hemgift till ett kloster. Mauclere bugade sig. Fru d Horigny lemnade billsk glädje öfver sin romaneska eröfring. — Se det kan man kalla en hänförande passion! sade hon för sig sjelf . Och ingen oförsigtighet att frukta; om han sade nagonting, vore han genast hängd eller steglad . . . förträffligt! Vid återkomsten till sitt rum skret hon hastigt fölsalongen, uppfylld af en injsande rader: Här är det mig omöjligt att emottaga er ... jag reser till mitt slott vid Gravekusten, der jag inträffar i morgon bittida; i morgon afton skall jag laga så, att den lilla porten till parken vid vägen står öppen, och i allen midt emot den kunna vi iräffas .. men försigtighet framför allt, och kan du tryggt resa eftersom du så l med nöje omsatatt närma sig dem, som hennes