Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1853, sida 2

————— h—kpf:a ————— ———— —— portvakten, som väl kände sin matmoders svaghet, sade icke åt hvilken biljetten var ämnad, för att icke beröfva henne den illusion, som hennes fåfänga så gerna närde, att den var ämnad åt henne sjelf. I samma ögonblick som kammarjungfrun öfverbringade biljetten till fru dHorigny och med sin vanliga förtrolighet ville söka förklara hvarifrån den kommit, gaf henne frun ett i dubbelt hänseende betydelsefullt tecken att tiga; ty hr dlIoriguy inträdde i sin morgondrägt och mycket blek, icke af mycket arbete, utan af fruktans sömnlöshet. Han bar en af dessa sockertopps-mössor, omgifna af ett mattfärgadt band, som vi nu för tiden endast få se på theatern, i scener från denna tid. Han frågade först sin fru huru hon mådde, med all den högtidlighet, som anstod en man af hög rang. — Ganska väl, min herr man, svarade Estelle, och hvad förskaffar mig så tidigt äran af ert besök? — Åh! just ingen ting ... jag ville blott tala om någon ting för dig ... man säger att Mauclerc är här i staden; men blif icke rädd, vi skola nog snart komma till rätta med honom. — Långt ifrån att blifva rädd, erfor fru d Horigny samma glädje, som en författare, då han ser sin pjes vinna bifall. — Jag har ett osvikligt medel att få honom i mitt våld, fortfor intendenten. Men frukosttimman är inne; kommer inte du och fröken de Royan med till frukostbordet? Fru dHorignj gaf sin kammarjungfru ett nytt tecken att vara försigtig och följde sin man till matsalen, dit Mauclerc och Marie äfven anlände från olika håll Efter måltiden, hvarunder Mauclerc ensam visade sig glad, vore alla, och isynnerhet Marie de Royan,