Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1853, sida 1

Sjöräfvaren, af Paul Foucher. (Öfvers. af 6. —n. (Forts. fr. N:o 173.) Min fröken, sade Mauclerc, efter det som ni nyss sagt mig, bör en annan känsla oss emellan esterträda det tomma galanteriet; min fröken, min fader kände grefve de Royan, och förhållandet emellan dem var sådant, att det för deras barn blir en oeftergiflig lag att fortsätta detsamma; ni kon ännu inte ycta det, men en gäng skall ni få erfara allt hvad min fader hade er att tacka för. .. — Min Gud! min herre, sade Marie förfärad, i det hon med en obeskriflig bestörtning betraktade Mauelercs rynkade panna, tillat mig att aflägsna mig, ty efter denna bekännelse inser ni väl, att hvarje förening emellan den fattiga Marie de Royan och den rike markis de Vauglas numera är omöjlig. — Ack! det är just vår skiljsmessa som nu är omöjlig, sade Mauclerc.. — Min Gud! ... utertog Marie, som ryste vid dessa kärlekens ord, yttrade med hatets uttryck . . . i edra blickar tycks ligga ... en slags vrede ... — Vrede? Ack! detta ord kan inte måla allt hvad jag känner för er. Marie de Royan, det är just er jag vill äga, och det för hvad pris som helst. Vid dessa ord tryckte Mauclerc ofrivilligt Maries