Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foueher. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 172.) — Ack! det var sannt, min bästa Vauglas, sade dHorlgny, jag skall presentera er för en älskvärd flicka, dotter till... Vid dessa ord hejdade han sig, ty han kom ihåg fru dHorignys varning; hon: hade nemligen uttryckligt alaggt sin man att ännu icke säga Vauglas namnet på hennes skyddsling, en landsflyktings utfattiga dotter; hon föreställde honom att en sådan upptäckt skulle på förhand kunna lösa den förtrollning, som Maries skönhet och behag möjligen kunde utöfva på den för henne önskade maken. Sedan han på högst tafatt sätt sökt godtgöra sin dumhet, ledsagade dHorigny Mauclere till det väntande sällskapet. Den sednare hade redan uppnått ändamålet med sin resa; han hade icke förgäfves räknat på att hr dHorignys enfald skulle bidraga till en lycklig utgång på hans äfventyrliga företag. Han sökte således numera endast tillfälle att komma derifrån; men det var minsann icke så lätt, sedan han en gäng råkat i händerne på tvenne obarmhertige äktenskapsmäklare; i allmänhet är man alltid så mycket envisare att blanda sig uti dylika affärer, när det är fråga om en annans giftermål.