Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1853, sida 1

Mauclere fogade sig således efter omständigheterna och gjorde sig icke så brottom, hellst han visste att ingen i Bordeaux kände hans ansigte; han var tillochmed så djerf, att han lät presentera sig för Marie de Royan. Snart föreslog fru d Horigas sina gäster en promenad i intendentens trädgårdar; den milda vårdagen gjorde detta förslag helt naturligt och gynnade på ett märkvärdigt sätt värdens och värdinnans hemliga planer. Några välberäknade ord af hr d Horigny hade satt Mauclerc i kännedom om deras afsigter; man ordnade sig så, att den förmodade markisen skulle bjuda Marie de Royan armen, och snart befunno sig dessa båda personer ensamma i en af parkens allser. Vi hafva redan yppat de hemliga känslor, som hindrat Marie att vägra sitt skenbara samtycke till fru dHorignys förslager. En bitter tanke hade småningom gjort henne mindre obenägen för det parti man erbjudit henne; då hon såg hoppet att kunna förbätta Jakob Perrols öde nästan tillintetgjort, det enda hopp som uppfyllt hennes själ under vistandet i Bordeaux, så fästade hon vid detta äktenskap, så motbjudande det eljest var för henne, åtminstone den tanken, att hon dermed gjorde ett slut på den betungande gästfrihet, som den åldrige fyrvaktaren utöfvade emot henne. i Rodnande öfver det förhemligande man älagt henne i afseende på hennes namn och ställning, besvarade hon med blygt behag de artigheter, som sades henne af Mauclerc, hvilken beslutat att spela älskare, om icke för annat än för att bibehålla kontenansen. Då Mauclerc kände denna hvita och svaga arm darra under hans och såg denna så silfverrena panna öfvergjuten af en kysk och mild glans, började han snart längta efter detta fredliga och oskyldiga lif, som tycktes personifieradt för honom i denna tjusande varelse; han tycktes glömma att han såsom biltog snart måste