Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1853, sida 2

kel, hvari denna granskmng al pet-tionem 111 leddes. ee Utrikes Nyheter. TURKIET. Hvad beträffar de förslag som blifvit framstälda i S:t Petersburg till biläggani det af striden emellan Ryssland och Turkiet, meddelar YÄIndep. Belge följande upplysningar, för hvilkas tillförlitlighet den tror sig kunna gå i borgen: Trenne förslag hafva blifvit understälda ckaren: det ena är det redan i går omnämnda, som säges härröra frän franska sändebudet i i Wien, hr Bourqueney och skulle hafva de största utsigterna att blifva antaget. Det andra förslaget skulle bestå deri, att sultanen skickade en ståtlig beskickning till S:t Petersburg, som hade sig uppdraget att öfverlemna czaren ett öppet bref af storherren, i hvilket uppräknades och stadfästades alla de af de kristne i Turkiet från gammalt åtnjutne privilegier och skattefriheter. Detta förslag skulle hafva till upphofsman engelska sändebudet i S:t Petersburg sir Hamilton Seymour. Det tredje förslaget, hvilket lär förskrifva sig från franska sändebudet i S:t Petersburg, hr Castelbajac, skulle helt enkelt bestå i en af Reschid Pascha undertecknad not, innehållande Rysslands fordringar och Turkiets inrymmelser, sammanjemkade till öfverensstämmighet med hvarandra. Det faller al sig sjelft, att om än czaren nu skulle antaga det Bourqueneyska förslaget, så är dermed ändå icke allt afgjordt. Det återstår regleringen af detaljfrågorna, t. ex. de allierade slottornas återkallande, Donausurstendömenas utrymmande 0. 8s. VY: Men är man väl öfverens om grunden, anses det icke böra blifva så svårt att samjas om detaljerna. Får man tro en korrespondent i Augs. allg. Zeit., så råder bland pöbeln i Konstantinopel ytterlig förbittring emot de utländske kristne, de s. k. Frankerna, hvadan man hyste farhågor för dessas säkerhet. Cheferna å 6 för ögonblicket — skrifvelsen är daterad d. 7 Juli — der liggande främmande krigsskepp (2 engelska, 1 fransk, 1 österrikisk, 1 holländsk ångare och en amerikansk korvett af 24 kanoner) hade d. 6 kommit tillsammans och riktat . . . en skrifvelse till kommendanten i tyghusef med den förklaring, att de skulle nedskjuta denna byggnad vid den minsta mot de utländske kristne tillfogade misshandling. Det är dock mycket tvifvel underkastadt, om Frankerna härmed äro skyddade, alldenstund de icke hafva något att frukta af turkiska regeringen, som .A — sastmer är villig att göra allt hvad den kan för betryggandet af deras säkerhet, utan, om någon fara hotar dem, denna skulle komma från turkiska pöbeln, hvilken nog icke bryr sig mycket om de sex skeppsbefälhafvarnes hotelse. Franska ångaren Caradoc hade d. 6 ankommit till Konstantinopel med, såsom det sades, vigtiga depescher. Det var troligen afskrifter af de sista till S:t Petersburg afsända biläggningsförslagen. Wienerbladet Presse meddelar berättelser från Konstantinopel, enligt hvilka det ryktet uppträder med allt större anspråk på trovärdighet, att turkiska regeringen vid erhållen underrättelse om ryska truppernas inryckande i Donaufurstendömena begärt, att de allierade flottorna måtte inlöpa i Konstantinopel. På engelska och franska sändebudens föreställningar skall dock Porten derhän hafva modificerat sin begäran, att blott en afdelning af 5 fartyg, 2 engelska och 3 franska, skulle få inlöpa och t. v. lägga sig för ankars vid Selivri, en liten stad vid Marmorasjön. Denna åtgärd synes derför mindre afse en krigisk demonstration, än fastmer förekommandet af oroligheter och den kristna befolkningens skyddande emot den turkiska pöbeln. Den 6 dennes om aftonen hafva de i Konstantinopel befintliga politiska flyktingar gifvit amerikanska sändebudet, hr Marsh, en serenad. Denna demonstration var tvifvelsutan en tacksamhetsåtgärd för den hållning amerikanska generalkonsuln i Smyrna och befälhafvaren å korvetten S:t Lewis visat i Kosstas angelägenhet. Denna sak är nu slutad emellan Österrike och Turkiet, hvilken senare makt gif