Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1853, sida 2

Götheborg. I Köpenhamn har från d. 24 till d. 25 i koleran insjuknat 230 och aslidit 131, och från d. 25 till d. 26 insjuknat 303 och aflidit 133. Hela antalet af insjuknade sedan farsotens början är 4,134, hvaraf 2,172 aflidit. Åter hafva tvenne läkare, begge utmärkta medlemmar af sin korps, bortryckts af epidemien, nemligen öfverläkare Berg och med. d:r P. Bramsen. Bland andra personer, af hvilka förlusten allmänt beklagas, må nämnas den utmärkte målaren Eckersberg, en bland danska målarekonstens yppersta prydnader. Enligt till härvarande karantäns-kommission ingången skrifvelse, har i Frederikshavn en person insjuknat i kolera-symptomer. — BHolagsreglorna för det s. k. Skånska Sockersabriks-Aktiebolaget sockerbruket i Landskrona) har af H. M. Konungen blifvit sanktionerade, och har detta aktiebolag befriats från solidarisk ansvarighet. För ett par dagar sedan anlände den sorgliga underrättelsen, att mag. O. Laurin d. 28 sistl. Maj dött i Bahia i gula febern. Väderdrifven hit till våra kuster förl. höst tillvann sig hr Laurin under sin korta härvaro många vänner, vid hvilka hans vänliga och känsliga sinne fästade sig så, att afskedet härifrån var honom särdeles påkostande. Kanske anade han att han aldrig mer skulle återvända till fäderneslandet, hvilket han vid afresan härifrån sade sitt sista farväl. Vi känna ingenting vidare om den aflidnes sista stunder än att han dog på samma dag som tvenne andra svenskar, med hvilka han bodde tillsammans uti samma hus i Bahia, nemligen kofferdikaptenen Mauritzon och bokhållaren Ahrenberg (från Götheborg). De trenne landsmännen blefvo alltså sannolikt äfven på samma gång jordade, fjerran från hemmets kära bygd, i den främmande verldsdelens jord. Hvile de i frid! Säkert skall mer än en resande landsman besöka deras graf och kanske lägga derpå en blomma från fosterjorden. O. Laurin efterlemnar hos sina många vänner ty alla hans bekanta voro hans vänner — ett kärt och dyrbart minne, och mången ton som klingat ifrån hans lyra, skall lefva efter honom och sjungas ännu, då kanske den första sångarens namn ej mer är kändt. Säkert skall dock, under lång tid, den sången icke höras, som var hans käraste och bästa, emitt lif är en våg, utan att man med rörelse erinrar sig honom, som gick öfver hafvet att återfinna sina ögons ljus och fann det — men i döden. Vid Wermlands hypotheksförenings sednaste sammankomst i Carlstad, beslöts att upptaga ett ytterligare lån på 3 millioner rdr, helst inländska, om sådana kunna erhållas, eljest från utlandet. I Stockholms-tidningarne har meddelats ett af major Leijonancker uppgjordt förslag till en vattenledning för hufvudstaden, hvilket ej kan läsas utan aldra största intresse. Vi taga oss friheten rekommendera detta förslag äfven till andra städers begrundning, och särskilt till vår egen goda stad Götheborg. bå det är al kalkylen tydligt visadt, att företaget ej blott skulle bära sig, utan gifva vinst, borde det ej vara någon svårighet, ifall några nitisks söh inflytelseägande personer ställde sig i spetsen för detsamma, att genomföra en sådan anläggning äfven här. I likhet med Sv. Tidn. och hr Leijonancker tro vi dock, att saken ej borde öfverlemnas åt ett eller flera bolag, utan borde utföras al staden sjelf. Upptagandet äfven af ett större lån för sådant ändamål, vore ingen fara underkastadt. Mer än någonsin är detta ärende af vigt nu, då härjande farsoter utbreda sig, hvilka ändamålsenligt ej kunna mötas annat än genom goda anstalter för befordrande af renlighet och frisk luftvexling. Och svårligen lärer man kunna vidtaga något, som för en stad i detta fall är verksammare och nyttigare än en vallenledning.