verkning skall han böta rdr 3: 16 och vid förnyad öfverträdelse rdr 6: 32. I Som våra bötesbestrasiningar äro ett det förträffligaste medel att utarma arbetsklassen och göra den beroende af de högre kasterna, : så är det ej underligt, att dylika förhöjningar i böter leka i dessas håg. Men betänkte handtverksmästarne att böterna liqvideras med instängning, sysslolöshet och vatten och bröd, så borde de väl begripa, att sedan arbetarens mage är förderfvad, hans hälsa och krafter brutna, hans lefnadslust borta, hans frejd och förtroende ohjelpligt förlorade, blifver det slutligen på herrarnes egna, kanske temligen hopkrympta kassor, som hela underhållet kommer att hvila af såväl fängelser, som sjukoch fattighus, dårhus och begrafningsplatsar. Det är för att förekomma detta, så vidt möjligt är, då måhända ännu få vilja lyssna till våra ord, som vi anse oss äfven böra afråda bifall till den af petitionärerna föreslagna nya 44. Den skulle nemligen få följande lvI delse: I Såval landsoch stadsfiskalen, som krono betjente i allmänhet, åligge att åtala öfverträI delser af denna försattnings föreskrifter; dock utan att husvisitation i slikt ändamål må vara tillåten. Varder åtal ogilladt, ersatte åklagaren all genom detsamma uppkommen skada. Nu vege dessa offentliga tjensteman endast : rätt, att å tillverkningar, som efter lag sorbrutna anses, göra beslag; och beslagaren får ypötar, samt ersätta skada, om beslaget ogillas. Det har sålunda ej varit det alnnas tjenstemän som behöft spionera och inquisitoriskt inskrida i folkets arbetsföretag; utan hafva de först behöst göra den sorgliga pliglen, sedan enskilta afunden eller hämnden angifvit något olagligt. Väl har man redan hört omtalas, efter den omtänksamma inrättningen af föreningar, att en och annan särdeles för uppspårnings-förmåga känd polis-tjensteman, raknat vissa förmåner, som hemtats ur samma tillgångar, hvartill sjelfförsörjnings-afgiften ingår, och att löne-tillökningen af bötes-andelar öfverstigit mycket den taxerade lönen. Men hvad skulle det väl ej blifva, sedan icke endast ordet ege, utbytes mot åligge, utan tjenstenitet skall blifva skråandans allierade, i äfven allt, som kan få rubrik utaf öfverträdelser af denna föreslagna statskloka och menniskovänliga författning samt detta, utan allt bötesansvar, om han blott handlat af kitslighet, personligt hat eller förföljelse-anda, egna, eller andras. Nog vet man huru af polis-åtal uppkommen skada värderas. Detta bemödande att inblanda statens domstolar och myndigheter i bevakande och åtalande af hvarje sak, som rörer enskilta förhållanden, och i synnerhet sådana förhållanden hvilka, såsom dessa, tillkomma i följd af några menniskors orimliga anspråk att ega rätt undertvinga sig andras arbete och skicklighet, utgöra ett af de olyckligaste bevisen huru långt vi ännu äro aflägsna från en förnuftig samhällslagstiftning och huru förvillade begreppen ännu äro om medborgerliga rättigheter och pligter. Man vill ej ännu fatta, att det moraliskt råtta är nyttigt och nödvändigt, äfven om nödvändigheten och nyttan ej genast kunna visa sig; man vill ej ännu erkänna att allt, om än moraliskt orålt, är skadligt och onödigt, äfven om onödigheten och skadan icke genast kunna inses. Derföre åsidosättes moralens, ja sjelfva barmhertighetens bud, för anspråken att fortfarande draga nytta och fördel af den öfvermakt öfver medmenniskor, som ett på våld och list grundadt samhällsskick qvarlemnat, i trotts af Guds egen uppmaning att älska vår nästa och anse alla menniskor som bröder. Ja, vi stå ännu långt tillbaka ifrån Hans höga mål! Men låtom ej, oaktadt de smärtsamma intrycken, hoppet om en bättre anda svalna, utan arbetom för upplysning och försoning! Sjelfva petitionärernas, såsom vi här visat, i så mycket förkastliga förslag, har i något måst lampa sig efter tidens fordringar. Uti Y 46 föreslås en ändring, åsyftande att göra bandtverks-föreningen till en förliknings-instans, ri fråga om underlåtet iakttagande af förbindelser, som närinys idkare samt deras 9esåller, lärlingar, eller andra för rörelsen antagna arbetare ömsesidigt åligga. Denna afsigt är god — och om än en annan form torde böra gifvas åt förliknings-domstolen, än att lemna afgörandet åt en hel handtverks-förening, kommer man nog till enighet derom, blott viljan är allvarlig. Hvad angår den del af petitionen, som rö