Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher(Öfvers. af e. —n.) (Forts. fr. N:o 170.) Intet puder dolde Maries vackra bruna hår . .. Hennes hy, hvars botten Yar någet blek, men som med hvarje intryck hon erfor öfvergöts af en flyktig rodnad, tycktes vara en hänförande kritik på den ömtåliga, hos de flesta endast för dagen anbragta friskheten. Hennes smakfullt betäckta skuldror, hennes böjliga och afrundade växt, togo sig högst fördelaktigt ut i jemfsörelse med de andras vanställda former. Det hedervärda sällskapet som sålunda gjort ett besök hos naturen, väntade sig icke att träffa henne i hennes mest förtjusande form... och fru dorigny, som var särdeles mån om att bilda sin vanliga sällskapskrets af qvinnor i stadgad ålder, och hvars deltagande ömhet företrädesvis erbjöd gästfrihet åt personer, hvilka af naturen blifvit stjusmoderligt behandlade, såg icke utan en början till afund alla, tillochmed sin unge kusin, sjeska sör den nykomma; hon ångrade sig nästan att hon visat sig minnas sin barndomsvän, och så snart hon anländt till slottet, tog hon hr dHorigny afsides och sade till honom: — Min vän, du, som är sjelfva grannlagenheten ... du inser väl att vi måste göra någonting för fröken de Royan. Men inser du inte ock, att det blir svärt för