naturstridi ga tosletter, som på den för den landtliga utslygten bestämda dagen: smink och muscher vanställde ansigtena; ofantliga pudrade hufvudbonader förstörde hvarje proportion emellan kroppen och hufvudet; styfkjorlar gjorde växten onaturlig; allt bar denna prägel af öfverdrift, som är oskiljaktig ifrån provins-moderna. Det fanns ingen enda, icke en gång fru d Horignys unge kusin, som icke af bruket dömdes att under stärkelse-mjölet dölja lockarna af sitt vackra hår, och visa sina magra ben uti silkesstrumpor, dem de icke kunde fylla. Skulle det enkla men storartade skådespel, som man nu beslutat att taga i betraktande, stå i någon barmoni med dessa anspråksfulla varelser, så borde stränderna varit snörräta, bergen idel mystiska grottor och hafvet beväxt med jasminer. Dels ridande, dels åkande, begaf sig det lysande sällskapet på väg. Snart gaf hvarje särskild utsigt anledning till de löjligaste omdömen, som aldrig voro på sin plats; hvarje poetisk vy framkallade de mest prosaiska anmärkningar. Då något litet göthiskt torn framträdde vid horizonten, var det alltid någon af knapadeln, som, långt ifrån att betrakta verkan deraf, bestred slottsherrn hans eganderätt dertill, och, af Gud vet hvad för slags afund, påstod att ingenting der var Pittoreskt ... ja, icke en gång på ser mils afstånd derifrån! Då hafvet i fonden af taflan upprullade sin ofantliga ridå, hördes, i stället för en allmän beundran, en slags vetenskaplig diskussion. Man afhandlade frågor om sjöväsendet, och det på ett sätt, som bevisade att dessa ädla män precist liknade de välmenande theoretiker, hvilka i hvad väg som hellst uppställa sina satser, utan att ha minsta begrepp om deras verkställbarhet. Blommorna gåfvo framför allt anledning till smaklöst skämt (och det har ju i alla tider varit deras lott). På detta sätt verkställde Guyennes intendent och hans valda sällskap den föreslagna exkursio