Man kan nästan lyckönska svenska folket till petitionärernas försök, att tillvälla sig rättigheter, som öfvergå hvad sjelfva den gamla förhatliga och redan före år 1846 i de flesta fall, genom hallordningen och serskilda kongl. förordningar, afskaffade 1720 års skråordning unnade handtverksskråna; ty sjelfva öfverdriften deri gör det oskadligt. Men man måste beklaga, att den första betydligare verkan af den onädiga och, såsom det nu visat sig, lätt till missbruk ledande Föreningsorganisationen, blifvit ett medel, att med större samlade krafter än de inom sig splittrade skråna, söka bereda handtverksmästarnes enskilda fördelar, som skulle köpas på hela svenska folkets bekostnad. En lycka är det emedlertid, att åtminstono den egentliga handtverksföreningen i hufvudstaden icke ansett sig kunna, i sin offentliga egenskap, uppträda med sådana fordringar, utan lemnat detta åt blott den del af handtverksmästarne, som slutit sig samman i den så kallade venskilda handtverksföreningen. Måstares antal i Stockholm är omkring I, 200 och gesällernas 4,000. Af de förra hafva icke hälften och af de sednare icke tolftedelen undertecknat petitionen; och sättet hvarpå de befintlige underskrifterna vunnits, vittnar att antalet icke bevisar hvad som dermed åsyftas. Måhända får man skåda många reklamationer i det alseendet af de undertecknade sjelfva. Det säkra är, att mången redan insett att han blifvit lurad; i synnerhet är detta fallet med gesällerna, hvilka nu få uppbära förebråelser af tusentalen. I denna 3, begäres äfven, att från rättighet att hålla handtverksverkstad må icke endast, såsom nu är fallet, de uteslutas som äga lön i statens tjenst, utan äfven alla, som med eller utan lön på stat äro i någon allmån tjenst antagna; och då härifrån undantagits handtverkare vid armåen och flottan, som skulle få låf att sådan rättighet i stadgad ordning förvärfva, har man dock derifrän uteslutit: arkitekter och mechanict i allmda tjenst. Alven häruti ser man sålunda huru petitionärerna söka kringskära andras nu egande frihet. Huru många, som hafva små allmänna tjenster, ofta med helt små arfvoden, behöfva icke, att med sitt och hustruns arbete fylla sina behof? IS 5 yrkas, att råttigheten får qvinna, att idka handtrerk, sedan hon trådt i gifte, skulle upphöra; äfven enka, skulle ej få fortsätta handtverk, utan endast fabriksrörelse, om hon träder i nytt gifte; och under enkotillståndet skulle hon ovilkorligen vara förpligtad att hålla verk9esåll, så vida hon ej sjelf styrker sig ega skicklighet i yrket. Om detta blott varit en liten lockmat för att få gesällers underskrift å petitionen, är ej lätt att veta; men då emedlertid pröfningen af enkans eskicklighet skall bero af handtverksmästarnes förening, kunde väl hända, att verkgesällerna i verkligheten gäckades i sina förhoppningar. 8, som berättigar tillverkare af sådana arbeten eller varor, hvilka för att blifva fullständiga fordra handläggning af annat handtverks idkare, att låta sådant arbete på egen bekostnad och under egen tillsyn af tillärd gesäll eller annan antagen arbetare verkställa, samt äfven berättigar idkare af särskilde fabriker, slöjder eller handtverk, att förena sig om gemensam inrättning för dylika arbetens och varors försardigande och sullkomnande, yrkas måtte vupphåra att vara gållande. Det är ett vidunderligt tidens tecken, att emellan 8 och 900 svenske mästare och gesäller, hvaraf många, och en eller annan på goda skäl, eljest ega anspråk att anses hysa goda afsigter, kunna framkomma med ett dylikt anspråk. Det bevisar, att de oaktadt vigten af den sak de föredragit, försmått att inhemta underrättelser och råd af sakkunniga män, utan endast följt sina ögonblickliga egoistiska intryck. Vi skulle då nu på en gång kullkasta hela den utveckling af vår industri,