Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, al Paul Foucher. (öfvers. af G. —n) (Forts. fr. N:o 168.) Efter en lika hårdhändt som nyttig undersökning lemnade sjöröfrarne procentaren temligen qväst på däcket; men en af dem fästade sin uppmärksamhet på den unga qvinnan, svm tryckte barnet emot sitt sköte: I hennes drag målade sig en dubbel ängslan, som äterkommit med lifvet. Det var icke mera denna outsägligt tjusande känsla, som ett barns åsyn vanligen väcker i djupet af ett modershjerta. Det var en hopplös förkänsla af en öfverhängande olycka, som en oblidkelig makt skulle tillskynda svagheten. En af banditerne nalkades den unga qvinnan med hotande åtbörder; barnet skrek och ville med sin lilla arm aflägsna uslingen, som utbrast i ett plumpt och ursinnigt gapskratt, hvari redan syntes ett förebud till en grymhet... — Ja så, du utmanar mig! sade han, men vi få väl se ... Pass på, kamrater! Och med en rörelse hastig som blixten, fattade han barnet i ena foten och slungade det till sina kamrater, hvilka derpå med sina jernhårda händer kastade den lilla krossade och ledbrutna varelsen emellan sig. Då han på sin luftiga färd kommit till andra ändan