BH I VSB 1 lagdt, har, såsom redan nämndt blifvit, afse: ende på det egentliga Danmarks enskilta angelägenheter och innehåller de ändringar i den hittills gällande danska grundlagen, hvilka den ( projekterade helstatsforsattningen anses ersordra. Detta utkast blottar de styrandes syften i tillbakagående riktning. Om än den olyckliga helstatsidens förverkligande under de förhållanden, hvari en af statens delar, Holstein, står, till ett främmande land, Tyskland, sordrade vissa uppoffringar al Danmarks frihet, så behöfde man ändå icke, så rundligen som i detta utkast skett, kringskurit de frioch rättigheter som i 1849 års grundlag tilllörsäkrats danska folket. Skattbevillningsråtten är stympad; valrätten är borttagen ur den nya grundlagen och förbehållen en egen lag, hvars anda och beskaffenhet kunna gissas af Orsteds anspelningar under kommunallagens diskutering i landsthinget; tryckfrih ten och näringsfriheten äro uttagna; likaledes kommunernas sjelfständighet; embetsmännen skola spörja om lof att emottaga riksdagsmannaval; riksdag skall blott hållas hvartannat år; grundlagen skall kunna ändras genom ett vid 2:ne på hvarandra soljande riksdagar antaget osörandradt beslut. I 1 15:de paragrafen uppräknas konungarikets enskilla angelägenheterDessa äro visserligen så många och så vigtiga, alt de kunna gisvå tillräcklig sysselsättning åt en lagstiftande församling, men då hela tulloch kredit-lagstiftningen samt hvad nästan ännu vigtigare är, allt hvad till militäroch försvarsväsendet hörer, ligga fullkomligt utanför församlingens område och dess befogenhet i flera andra vigtiga angelägenheter är mycket inskränkt eller stympad, så är klart, att danska riksförsamlingen enligt den nya grundlagen endast skulle blifva en skugga af hvsd den hittills varit. Det värrsta och betänkligaste af allt är dock, att, såsom af sista imellertidiga bestämmelsen i utkastet tydligen och klart inhemtas, regeringen ämnar att oktrojera helstatsförfattningen utan att förut framlägga den vid danska riksdagen. Häri se oppositionsbladen, Fädrelandet i spetsen, eft revolutionärt steg. Helstatens regering, resonnera de, har ingen absolut lagstiftningsmakt för helstaten, ty den har ingen för helstatens enskilta delar. I konungariket hvilar, enligt Danmarks rikes grundlag af den 5 Juni 1849, lagstiftande makten hos konungen och riksdagen gemensamt, i Slesvig och Holstein har kungen genom förordningen af den 28 Maj 1831 förpligtat sig till att höra provincialständernas betänkande innan han utfärdar någon ny lag, som gör någon förändring i undersåternas rättigheter. Denna oktrojering kan alltså endast ske genom ett våld på de bestående författningarne och blir följaktligen en statskupp. Emot detta resonnemang kan emellertid, för så vidt Danmark beträffar, göras den invänningen, att det nu framlagda konstitutions-utkastets förut åberopade sista emellertidiga bestämmelse är så affattad, att riksförsamlingen, i och med detsamma den oförändrad och utan förbehåll denna bestämmelse antager, bemyndigar regeringen att oktrojera en helstatsförsattning. Den lyder nämligen som följer: Denna konngariket Danmarks grundlag för dess enskilta angelägenheter träder i kraft så snart kungen gifvit en författningslag för danska monarkiens gemensamma angelägenheter och från samma tid är Danmarks rikes grundlag af den 5 Juni 1849 upphäfd. Då vi nu, på grund af enskilta fullt tillförlitliga meddelanden, äro förvissade om att Danmarks konung hyser den uppriktiga föresatsen att obrottsligt hålla sin ed på författningen, så anse vi icke något våldsamt omstörtande af denna vara att befara under kung Fredriks lifstid. Men en annan sak blir det om riksförsamlingen, genom antagandet af en sådan bestämmelse som den nyss anförda, sjelf samtycker till dess upphäfvande och sålunda löser konungen från dess ed. Det beror alltså på danska folkombuden sjelfva att, om det ock icke skulle låta sig göra att under nuvarande kritiska förhållanden i sin helhet bevara 1849 års grundlag, likväl åt Danmark enskilt rädda denna grundlags fria institutioner. Den nuvarande riksförsamlingen har dock visat sig så flat och efterlåten för ministeren, att af henne icke mycket är att hoppas. Det enda vore, om den fara, hvarmed friheten nu är hotad, skulle kunna öppna ögonen på Bondevannerna och förmå dem att ansluta sig till de liberale, i hvilket fall ministeren komme att stanna i minoriteten med sina srihetssiendtliga förslag. ENGLAND. London den 19 Juli. parlamentets medlemmar tröttna icke att begära upplysningar af ministrarne i turkiska angelägenheterna. I går sporde i öfverhuset förre utrikesministern lord Malmesbury, om icke kabinettet ämnade besvära Nesselrodes begge cirkulärer och om icke dess svar, såsom skett i Frankrike och Ryssland, komme att öfverlemnas. åt offentligheten. Utrikesministern lord Clarandan färklarade å sfvyralgan a att