Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, of Paul Foucher. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 167.) Öfsicerarens bleka men trotsiga drag uttryckte den ädla stoltheten hos en besegrad, som icke gifver sig, och som älskar lifvet endast för att beherrska det meddelst hederskänslan. Hans hvita händer, hvilka ännu betäcktes af en spetstrasa, sökte helt likgiltigt i västtickan efter snuset, som så högt värderades af den tidens ungdom, och som nu blifvit utträngdt af cigarrerna, liksom lejonen nu förjagat de fordna routerne och sprättarne; ty från sekel till sekel förändras icke olaterna och moderna, de antaga på sin höjd en annan form. Af de bref och papper, hvilka man tagit ifrån den unge markis de Vauglas erhöll Mauclerc kännedom om hvem hans fånge var, ändamålet med hans resa, och de rekommendationer han förde med sig till Frankrike. Mauclerc smickrade sig nu med hoppet att kunna förmå en af franska adelns representanter att deltaga i hans föraktliga yrke. — Markis de Vauglas, sade han derför till denne, jag har någonting att föreslå er, men först bör ni känna mitt namn. — Jag har redan gissat det, svarade Vauglas kallt, ryktet om er har spridt sig ända till Antillerna. Å