Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1853, sida 1

rns renegater äro lyckligtvis så sällsynta i Frankrike, att det i eu dylikt fall inte gerna kan finnas två namn. — Ja så är det... sade Mauclerc liknöjdt, vi trottsa lagarne ... och ni har nu ert fria val... Att blifva er kamrat eller ert osler ... förmodar jag ... det tycks, som ni endast sparat mig för att lemna mig detta val... Ni måtte inte vara särdeles rädd om den dyrbara tiden. Det fins en tredje roll, som man skulle kunna låta er spela, nämnligen rollen af min slaf, och den skulle ni snart tröttna vid. — I hvad fall som hellst, skulle jag inte utbyta den emot en ännu sämre; för öfrigt skulle jag troligtvis behöfva många är, för att under ert kommando, grefve de Mauclere, lära mig att blifva er förrädare; och måhända får ni om några månader efterträda er fader på en ranock ... — Måhända ja; ... jag skulle kunna hälla er i bojor tillräckligt länge, för att visa er galenskapen i de ord ni, i harmen öfver er fångenskap, yttrat till mig; jag har bundsförvanter för närvarande, och min brigg är den skarpaste seglare, som jag sett under tio års ströfverier på hafvet, och jag trottsar hvarje försök att upphinna den. — Briggen ja, det kan väl hända, svarade Vauglas i det han steg upp; men huru god seglare han än m vara, så vet jag ändå att ni oupphörligen skall förföljas ... — Af hvilken då? — Af namnen förrådare och årelös! ... Mauclerc darrade af raseri öfver denna så direkta förolämpning; men beredd att iillintetgöra sitt offer, ansåg han dock sin hämnd ofullkomlig, emedan den var så lätt. Han skulle gerna velat att hans besättning gifvit ett energiskt svar på denna skymf emot