i Ett sjöröfvare-sartyg! ... väcker icke detta ord en idke om det vederstyggligaste hos den menskliga ondskan, om det förfärliga svalget emellan sedeförderf och renhet? Då en hop missdådare sprida sig öfver landet och förhärja en del deraf, hafva de tusen tillfällen att, innan straffet drabbar dem, komma i beröring med samhällets friska delar, med civilisationen, hvars exempel redan kan verka till deras förbättring; sjöröfvaren deremot, som hindras ifrån hvarje förbättring, ifrån hvarje mildring af sederna, just genom det träoch koppar-värn, som skyddar honom för böljorna, irrar oupphörligt såsom ett lefvande hafsskum omkring på den vida oceanen, och närmar sig stundom landet, endast för att skaffa sig förstörelsemedel, sätter sig stundom i beröring med civilisationen, men endast för det ondas skull. Grefve de Maucleres son, som sökt en fristad i Englands amerikanska kolonier, hade genom outtröttliga