pe tvenne katholska prester, som varit vällande till de blodiga valuppträdena vid Sex MileBridge i Irland. De förnämsta bestämmelserna i ostindiska billen äro nu antagna i underhuset. ÖSTERRIKEs regering har, enligt en notis i M. Herald, på engelska och franska styrelsernas frågor om meningen med sammandragningen af en truppstyrka vid turkiska gränsen, svarat att denna åtgärd endast äsystar värnandet af rikets egna gränser. OSTINDIEN och CHINA. Grunden till Birmanska kommissariernas vägran att underteckna fredsfördraget med England berättas hafva varit, att bland vilkoren ingick afträdandet af de provinser Engelsmännen erösrat. Det antages nu, att markis Dalhousie, generalguvernören i Ostindien, införlifvar dessa landsträckor i brittiska riket, men icke fortsätter kriget vidare, utan för det fall, att Birmanerna angripa, då engelska hären tros skola få order att marschera på birmanska rikets hufvudstad Ava och afsätta kungen. Från Hongkong skrifves under d. 14 Maj, att brittiska kommissarien, Sir G. Bonham, begifvit sig till Canton, för att förklara Chineserna, att Engelsmännen under det nu pågående inbördes kriget afhålla sig från hvarje inblandning i detsamma. TURKIET. Rörande det af lord J. Russel i underhuset omförmälta, till S:t Petersburg afsända förlikningsförslaget meddelar Augs. allg. Zeit. följande, såsom det vill synas, tillförlitliga upplysningar. ben 2 dennes hade i engelska utrikesdepartementets byrå ägt rum en öfverläggning, i hvilken franska, österrikiska och preussiska sändebuden deltagit och som haft till resultat, att man kommit öfverens om att de 4 stormakterna skulle gemensamt uppmana ryska regeringen att gifva så pass med sig, att Turkiet kunde utan att gå sin suveränitet för nära uppfylla dess fordringar. Det är det första steg, som de 4 makter, som jemte Ryssland undertecknat fördraget af 1841, företagit i S:t Petersburg. Af framgången utaf detsamma beror, enligt Augs. allg. Zeit:s förmenande, hela hoppet om fredens bevarande. Östorrikes medlareroll, som nu återigen utpuffas i Wienerbladen, torde inskränka sig till deltagandet i nämnde steg, så framt man icke äfven dit vill räkna de bemödanden, som möjligtvis göras i Konstantinopel af dess sändebud Bruck, att förmå Porten till estergifvenhet för Ryssland. Ehuru Porten, dertill tvungen af sin belägenhet, lemnat Österrike all den upprättelse denna makt fordrat för tilldragelserna i Smyrna, i det paschan i denna stad blilvit alsatt och en sträng undersökning anbefalts för utspanandet och bestrassandet af den österrikiske sjöo.ficerns mördare, så fortfara dock, enligt Wienerbladen, täta sammankomster att äga rum emellan Reschid Pascha å ena och österrikiska sändebudet Bruck och amerikanska gesandten Brown å andra sidan. I Wien ville man veta, att den flykting som begått mordet, fått pass af amerikanske konsuln och kommit undan. Auktoriteterna i Smyrna, yttrar det derstådes utkommande bladet Imperial, kände alls icke till Kosstas vistelse derstädes, förrän guvernören derom underrättades af österrikiske generalkonsuln. Guvernören losfvade då att genast söka förmå, eller i nödfall befalla honom att leznna icke blott Smyrna, utan tillochmed Turkiet. Hr Wehbecker syntes vara belåten med detta löfte, för hvilket han tackade; men liktidigt vidtog han till Kosstas gripande de mått och steg som redan äro bekanta och som satte hela Smyrna i rörelse. Det är ock intet tvifvel underkastadt att Osterrike i denna affår uppenbart kränkt solkrätten, och att det är det som är skyldigt Turkiet upprättelse och icke tvärtom. Det var imellertid väl, att Amerikanarne voro till hands och gåfvo Österrikarne en liten välförtjent lexa för deras påslugenhet. Det synes verkligen .