Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1853, sida 1

het. Utom den erkänsla, som Marie redan länge hyst för gubben, och utom den förnämsta orsaken till hennes fruktan att återvända till arrendegården, var det äfven en annan känsla, som fästade henne vid gubben, en känsla som vi alla erfarit i sorgens stunder. perrol var den som underrättat henne om fadrens död, han var den ende som kunnat säga henne alla detaljerna dervid; med honom kunde hon tala om den yarelse. hvars förlust var nästan enda föremålet för hennes tankar. Perrol var, så alt säga, allt det som återstod henne af hennes fader, källan till alla hennes sorger, näringen för alla hennes minnen! Vi behöfva väl icke säga, att Jakob ansåg sig böra afsla utförandet af detta kärleksfulla och förtviflade beslut. Man inser lätt hvad som i hans ögon gjorde följderna för Marie af denna besvärliga landsflykt afskräckande; han nekade att uppfylla hennes önskan med samma envishet som hon ådagalade i sin sjelsupposlring; under denna ädla strid inbröt natten utan att stormen laggt sig, och Marie flck, emot den gamle fyrvaktarens önskan, göra sin första lärospån huru en fånges natt smakar. Följande dagen hade stormen saktat sig något; men just då gubben ändtligen beslutat att tvinga Marie att återvända till stranden, kom Claude Chaulnaye och underrättade dem, att båten, hvari Marie anländt, om