lord Aberdeen kunde hålla sig på sin plats ester det retande intryck som Nesselrodes senaste cirkulär gjort på sinnesstamningen i England. Torybladet Morning-Herald har följande, för ministeren ingalunda smickrande skildring af dennas senaste förfarande. För 3 veckor sedan voro England och Frankrike ense om att i det ögonblick, då Ryssarne gingo öfver Pruth, låta de begge flottorna insegla i Dardanellerna: Men lord Aberdeen visste att så ställa till, att inga order af detta syfte afgingo. När underrättelsen om Ryssarnes öfvergång af Pruth inträffade i London, var ännu icke något beslut fattadt. Louis Napoleon var beredd till handling och uppmanade England att gå med. Då hölls ett ministerråd, som varade i 5 timmar och i hvilket med knapp majoritet beslöts att sända flottan till Konstantinopel. Derefter ville lord Aberdeen utträda ur kabinettet --en hotelse för hvilken majoriteten ryggade tillbaka. Man tillgrep nu den utvägen att öfverlemna saken åt lord Stratford de Redclisles godtfinnande. Deraf kommer det sig, att M. Post och Times, de begge regeringsorganerna, begge hafva rätt i sina påståenden, ehuru de motsäga hvarandra. M. Post förlitar sig på lord Stratfords mod, Times på hans brist på mod, och Turkiet — är lemnadt i sticket. Österrikes ställning i den turkiska frågan visar sig allt mera tvetydig. Rykten hafva flera gånger uppdukat och åter blifvit vederlagda, att denna makt erbjudit sin bemedling till de turkisk-ryska stridigheternas biläggande. Nu skrifves till Times från S:t Petersburg under den 2 dennes, att, enligt hvad der bestämdt påstås, en sådan bemedling dittills hvarken erbjudits, eller antagits, eller ens önskats. Det är också föga troligt, att czaren skulle tåla det en makt, som hans hjelp förutan troligen i denna stund I icke funnits till, understode sig att träda emelI lan honom och det af hans ärelystnad utsedda offer. Ett försök i den vägen har icke kunnat soch kan icke annorlunda aflöpa än med en dugtig näsbränna åt Österrike. Det endasanna i ryktena om dess bemedling torde vara att dess sändebud i Konstantinopel, friherre Bruck, gifvit Porten några råd huru den skulle bete sig för att blidka czaren och afvända följderna af hans vrede. Senast har imellertid samme friberre Bruck, om än icke de fordringar franska tidningar lägga i hans mund, äro grundade, likväl af de genom en österrikisk konsuls folkrättsvidriga handlingssätt vållade tilldragelserna I i Smyrna, tagit sig anledning att i detta kritiska ögonblick emot Porten uppträda på det mest taktlösa och ogrannlaga sätt. Enligt den osvanberörda skrifvelsen i UIndep. Belge har nemligen hr Bruck fordrat, att Porten till Österrike utlemnar alla de flyktingar, hvilka äro österrikiska undersåter och för närvarande uppehålla sig i Turkiet. Denna uppgift meddelas med sådan säkerhet, att skäl förefinnas att antaga den vara grundad, oaktadt den icke öfverensstämmer med en notis i Wien. Zeit., enligt hvilken friherre Bruck fordrat de österrikiska eller toskanska flyktingars utlemnande, hvilkas delaktighet i eller medvetande om det mordiska anfallet på de österrikiska officerarne varder bevisadt, samt att de strängaste åtgärder vidtagas emot alla andra i Turkiet varande flyktingar. Porten skall imellertid d. 29 hafva tillsorsakrat Bruck den upprättelse han äskat, men derjemte sjelf gjort den högst rättmätiga fordran, att, då Porten afsätter guvernören i Smyrna, Österrike äfven å sin sida hemkallar sin generalkonsul, som förgått sig vida mera än den förre och är att anse som sjelfva upphofvet till det uppträde som inträffat. Det berättas i Berlinerblad, att Osterrike i en cirkulardepesch till sina sändebud i utlandet redogör för sin hållning uti turkiska frågan. Det skall heta deri, att Österrike ställt sig så, att det har fullkomligt fria händer att handla efter omständigheterna i denna angelägenhet. För öfrigt är, till följe af Österrikes konservativa principer, dess politik fredens. I Följande den gamla grundsatsen att gömma det basta till sist, hafva vi nu att omförmäla ett uppslag i Smyrna-affären, hvilket lemnar rum åt den utsigten, att Österrikarne kunna få en lång näsa för sitt besvär. Såsom redan omnämnts, hade amerikansk bemedling anlitats för den emot all folkrätt i Smyrna enleverade och ombord å en österrikisk krigsbrigg afförde ungerske flyktingen Martin Kossta, men varit fruktlös till följe af Kosstas i första häpenheten afgifna förklaring, att han icke stode under amerikanskt skvdd Nå hon han Had ala