hevisande sätt framställda, och anse vi oss derföre, till en och annan af de sorskrackte upplysning, böra erinra om några af de här meddelade iakttagelser och betraktelser. Etter att hafva erinrat derom, att koleran, till trots af alla de spärrningar och bevakningar, med hvilka man vid dess första sramtradande i Europa sökte utestänga densamma, framgick obehindradt; huru en strid inom kort uppkom mellan dem som ansågo sjukdomen smittsam och dem som insågo att den ej innebär något smittamne, samt huru den sednare meningen segrat i alla länder af Europa, utom i Neapel, Danmark och Sverge (af dessa står nu Sverge ensamt qvar på den gamla ståndpunkten !), så att karantänsväsendet i alla öfriga länder blifvit i det närmaste upphäfdt — öfvergår förf. till den erfarenhet man under det farsoten gick här i Götheborg kunde om densamma inhemta. Mest slående visar sig då den kända omständigheten, alt af de många läkare, som dagligen umgingos med de kolerasjuke och med dem kommo i den närmaste beröring, inandades deras andedrägt, öfverhöljdes af deras våldsamt framstörtande kräkningar, vid liköppningar i ordets egentliga mening blandade blod med de döde, 0. s. v. — af desse angreps ej en enda af koleran. Likaså förekommo högst få kolerafall bland den tjenstgörande personalen af sjukskötare och sköterskor, och de få som förekommo hade sin naturliga grund i de angifna personernas lefnadssätt och kroppskonstitution. Icke heller hade man något exempel på att sjukdomen blifvit öfverförd af lakaren till andra patienter eller till hans samilj. Det vill synas oss som vore denna ersarenhet tillräckligt talande, särdeles då den sammanlägges med den omständigheten, att det är fullt bevisadt, att koleran, då den utbrutit på en ort, börjat i de alldraflesta fall hos personer, som ej haft någon beröring med kolera smittad ort eller åtminstone ej med kolerasjuke personer. Så träflade det första kolerasallet i Götheborg 1850 en sjöman, ombord på fartyget och nyss kommen från Wermland, der helsotillståndet var fullkomligt godt; det andra en arbetskarl i Majorna och det tredje en Norrsk skeppare ombord på sitt fartyg uti stora hamnkanalen ini staden, utan ringaste sannolikhet att dessa personer haft någon beröring med hvarandra. I Malmö ville man ock påstå, att sjukdomen blifvit dit införd, men det har af d:r Grähs blifvit på det tydligaste sätt bevisadt att detta varit ogrundadt. Då koleran i sistl. Juni månad utbröt i Köpenhamn, var man ock genast färdig att tala om, det den blifvit dit införd, men detta är nu fullkomligt vederlagdt. Såsom ett särdeles slående exempel för kolerans öfverförande med personer, citeras Jönköping, som skulle hafva blifvit antändt af aktören Colberg, som, kommande från Götheborg, insjuknade och dog i koleran uti Jönköping 1834. Mot detta mycket antagna faktum, tillåta vi oss likväl anmärka, att det alls icke är bevisadt, att Colberg i Götheborg haft någon beröring med kolerasjuk person. Det förefaller oss sastmera ganska möjligt, att om han icke kommit till det sumpiga Jönköping, så hade han förblifvit frisk. Med lika skäl, som man