Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1853, sida 2

.cT2c — --—? .v -ee —————— eu — — ——— — sten och midt på ljusa dagen ... Det skulle just vara en minister sådan som Maurepas att låta franska marinen till denna grad skymfas! Marie bad enträget att få veta hvad som händt, gubben torkade svetten af sin panna, satte sig åter för att hemta anden ett ögonblick, hvarpå han sade: — Jo. ser ni, då jag lemnade Grave-udden, vågade jag mig bortom fyrtornet Cordouan och de blindskär, som omgifva det. Jag hade redan kastat ut mina krokar och det nappade temmeligen bra. I hast blef jag vid horizonten varse ett slags loggert, som närmade sig med förlig vind... En slags violett flagga med röda kanter svajade på bogsprötet. Under det jag funderade på hvilket land den der lappen skulle föreställa, kom en fransk tulljakt ifrån ett annat håll. Kamrater, ropade jag till folket på den sednare, hvad är det der för en gynnare? — Vi skola preja honom, svarade kapiten; nyfiken att få veta namnet på den ankommande, följde jag ef ter i tulljaktens kölvatten. — Men knappt hade kapitenen kommit på ett pistolskotis afstånd ifrån logserten, förrän ett skott fällde honom vid första ordet, som han uttalade genom sin ropare. — 0! hvilken trolöshet! ropade Marie. — Ack! jag var nära att krossa mitt hufvud mot relingen på min båt vid den tanken att jag inte hade några andra vapen än mina krokar! Ja! jag skulle i detta ögonblick (jag tänkte inte mera På er, fröken Marie) velat med Georg vara ombord på tulljakten; den gaf eld med sina kanoner, men loggerten, som var dubbelt så stark, lossade sitt glatta lag, hvilket nästan sopade rent tulljaktens däck. (Forts.)