ger efter, så kunde Ryssland finna sig nödsakadt att vädja till vapenlyckan. Detta cirkulär kommer otvifvelaktigt att förorsaka en viss uppståndelse i London och Paris, i hvilka båda hufvudståder det ännu icke var bekant vid de senaste posternas afgång. Morn. Post. meddelar en d. 26 Juni daterad telegrafdepesch från Konstantinopel, enligt hvilken derstades gick det ryktet, att ryska flottan lemnat Sebastopol. En turkisk snabbgående ångare med några franska och engelska sjöofficerare ombord hade utskickats för att rekognoscera. Återkomsten af detta fartyg afvaktades med otålighet, emedan engelska och franska sändebuden förklarat, att om det medförde den underrättelse, att ryska flottan nalkades Bosforen. skulle engelska och franska flottorna genast insegla genom Dardanellerna för att ställa sig till sultanens disposition. Detta rykte anses imellertid för ogrundadt af det mycket talande skälet, att det är föga troligt att Ryssland, om det vill anfalla Turkiet, då låter sin flotta börja leken. hvilket vore detsamma som att blottställa den för oundvik3 i A . lig undergång i en sammanstötning med engelr I ska och franska flottorna. LIndep. Belge, en af de isrigaste representanterna för den åsigten att freden icke kommer att rubbas, har imellertid en korrespondens från Konstantinopel, hvari meddelas, att Porten, af fruktan för en öfrerrumpling. förbjudit handelsfartyg, kommande från Svarta YVafvet, att nattetid passera Konstantinopolitan— — —— ska sundet. Österrike, till hvars bemedling man satte så stort hopp, hotar att blifva en ny fiende till Porten. Dunkla, dock hittills obekräftade rykten gå, att österrikiska sändebudet Bruck uppfrädt med starka anspråk. Dermed vare nu huru som helst, så är dock tillräcklig anledning gifven till en brytning deri, att en österrikisk sjöofficer blifvit mördad i Smyrna vid ett upplopp och att guvernören i denna Stad skjuter skulden för upploppet på österriI I kiska generalkonsuln derstädes. Porten berättas imellertid i de senaste underrättelserna hafva genom guvernörens ögonblickliga alsättning sökt afböja en förveckling som i detta ögonblick skulle komma dubbelt oläglig. Den underrättelse, som ger mest stöd åt hoppet om fredens bibehållande, är att, enligt hvad man nu med full säkerhet tror sig känna, engelska kabinettet, efter att, såsom det synes, hafva varit mycket oenigt om den hållning som vore att iakttaga i turkiska frågan, kommit till det bestämda beslutet att icke betrakta Ryssarnes inryckande i Donaufurstendömena såsom en krigsorsak och att engelska slotlan icke skall passera Dardanellerna, så framt icke ett nytt siendtligt steg af Ryssland ger den anledning dertill. Att franska regeringen har förenat sig med den engelska i detta beslut, bekräftas derigenom, att lord Palmerston d. 8 i underhuset förklarat, att den fullkomligaste öfverensstämmelse är rådande emellan Frankrike och England i den orientaliska frågan. Hr Layards motion i den orientaliska frågan, som just framkallat berörde förklaring, har definitift återtagits på lord Palmerstons entragna föreställningar. Till sölje häraf blef det icke eller någonting af med den vantade ineerypellationen i samma ämne uti öfverhuset af markis Clanricarde. Det synes icke vara något tvifvel underkaStadt, att engelska ministrarne icke äro fullt enige i turkiska angelägenheterna. Aberdeen och Clarendon äro för freden, och Palmerston och Russel för kriget eller åtminstone för kraftfulla åtgärder. Då nu bref med senaste posten förmäla, att lord Aberdeen, i trots af de många ryktena om hans utträdande ur kabinettet, kommer att qvarstanna på sin post, är detta afven att anse som en notis af fredligt syfte. Det beror dock på om den bekräftar sig. Slutligen få vi anmärka, att man icke har senare notiser från Konstantinopel än af den 27 Juni, således samma dag som de redan i Söndags här kände telegrafdepescherna voro daterade. Telegrafdepescher från Wien, ingångna till Hamburg den 11 på efterm., förmäla, att en österrikisk observationskorps kommer att sammandragas vid Petervardein på turkiska grän