Det torde således vara temligen osäkert huruvida, äfven i fråga om utrikes handelsrörelsen, serskilde handelsdomstolar skulle erbjuda större fördelar än ländernas vanliga. Vi tillstå äfven, att mycket synes tala för att äfven utrikes handelns förhållanden böra fritt bero af de afhandlandes egen omsorg, att icke utsätta sig för sådana tvister, hvilka oftast sramkallas af deras egen oförsigtighet eller af stundom rätt fördömliga motiver. Vi till och med föreställa oss, att sådane tvister, de inländske männen till föga heder, men till skada för landets redlige och skicklige handlande, skulle snarare till antal ökas än minskas, om man lemnade utrikes handelns månefaldiga och invecklade förhållanden att afdömmas, heldre genom domslutet af mer eiler mindre för ortens innevånare och handelsfördelar intresserade personer, än till frivilliga förlikningar, eller landets ständige domare. Hoppet, kanske ofta beräkningen, att kunna lättare genom egna likars och landsmans bevågenhet tillvinna sig en orättmätig fördel, 0. s. v. torde lätt utöfva en menlig iaslytelse på handelsgemenskapen med utlandningen: en gemenskap hvilken dock synes böra vara så mycket mera ömtålig om hederns och redlighetens fordringar, som den enskildes afsteg ifrån dessa skulle kunna vida skadligare verka på nationens anseende och fördel, än hans straslsvarda förhållande vid handelsföretag inom landet, der bristen på förtroende blott skadar individuelt dem, hvilka bru