Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1853, sida 2

I Wenersborgs tidning förekommer en romantisk skildring af Midsommarsvakan på Baldersnås, Midsommardagen 1853, hvilken vi med en och annan lämplig justering, grundad på ögonvittnens uppgifter, vilja meddela, i sörmodan att den säkert skall intressera rätt många af våra läsare. Berättelsen är följande: Herrligt helsade Junisolen gryningen af den dag, som på det natursköna Baldersnäs skulle framställa ett skådespel, ädelt till sitt ursprung, tankedigert i sin plananläggning och utmärkt lyckligt i utförandet. Redan tidigt på morgonen rullade vagnar och kärror fram i de skuggrika björkallgerna, och då middagssolen stänkte sitt rika guld öfver dalar och fält, lägrade sig en ofantlig menniskomassa på de mörkgröna kullarne. Något senare vattnade ett sparsamt duggregn den törstiga jorden och qväfde dammet på de af otaliga fotgängare uppfyllda vägarne i Balders lunder. Med otålig väntan räknade tusental hvarje minut, som tycktes vara förlängd, till dess, ifrån stålvinkeln, som hvilar på grenen af en uråldrig ek, den längtade signalen klang genom rymden och besvarades från båthamnbryggan af en trumhvirfvel, samt affyrandet af den stora kanonen på samma brygga. Kolpråmar, apterade till löfsalar för allmogen, och storbåtar, slupar, gondoler och kanoter för öfrige inbjudne gäster, sångare och regementsmusik, lade nu ut i linie vid stranden. Kl. 5 gass signal med ringklocka, trumhvirslar och sansarer, då alla inbjudna gäster och öfrige främmande ordnade sig i procession, företradde af 4 stycken slaggbärare och musiken, som spelade en marsch. Tåget satte sig i rörelse srån stora karaktersbyggningen genom parken ned till hamnbryggan, under det en oöfverskådlig menniskomassa böljade kring sält och stränder, och från udden söder om hamnen lossades 8 styckeskott. På den lugna och klara vattenytan gungade nu tusentals menniskor och folksången dånade från sjö och strand. Det storartade tåget stannade vid Sistimus, der guden Balder helsade gästerna välkomna. Härefter satte sig tåget åter i rörelse till fots under sång och musik till Teaterkullen, hyarest, på en scen, bildad af unga löfträn, Jaf amatörer uppfördes Heibergs bekanta lustspel: Ett Eventyr i Kongens Have, på danska språket. Efter spektaklets slut kringbjödos förfriskningar. Härefter ordnade sig tåget ånyo för att uppmarschera till Torkrian, hvarest den rymliga spanmålsvinden var inrättad till danssal, dekorerad med löf och kransar samt upplyst af Tivoli-lampor. På gården utanför rian var upprest en 36 alnar hög majstång, kring hvilken allmogen svängde om uti en munter ringdans. Fanfarer och trumhvirflar tillkännagåfvo snart ett nytt skådespel: på den raka och breda väg, som ifrån mangårdarne löper utåt gärdena, anställdes nu kapplöpning, sedan de utsedde prisdomarena intagit sina platser på en dertill inredd amfiteater. Premierna utgjordes dels af kontanta penningar, dels af manufakturartiklar m. m. De täslande utförde kapplöpning samt kappgående och hoppande i säck, äntring uppför en mast, å hvars spets premier voro upphängde, kappridning m. m. Härefter öppnades en s. k. kreatursexposition!, d. v. s. de till egendomen hörande kreaturen fingo desilera förbi åskådarne. I spetsen tågade en mjölkåsna, utrustad med ok och mjölkbyttor; derester kommo de skottska svinen, så ungtjuren med tvenne qvigor; vidare en utmärkt stor och vacker bekransad gumse, efterföljd af en otalig mängd får, samt slutligen stortjuren och alla nötkreaturen, försedda med ringklockor, hvilkas harmoniska samklang utgjorde ett un serligt ackompanjemang till kreaturens stampningar och bölande. Kl. 11 på aftonen samlade sig åter de spridda massorna och aftågade under musik till Ekebolsgrottan. Framför tåget hade nu ordnat sig 100 lyktbärare, och omöjligt är det att beskrifva intrycket af dessa mångfärgade lyktors sköna anblick i den herrliga sommarostonens halsdunkel. I en mängd grupper glindrade dessa mellan träden såsom en hesperisk aftonglöd, än uppå höjderna som ett mångfärgadt aftonmoln, än åter i djupet som sestbloss i fåedrottningens salar. På berget öfver Ekebolsgrottan uppsläpptes raketer, fyrbollar m. m., och vid ingången till grottan lyste bengaliska eldar. Sjelfva grottan, som är en af menniskohänder gjord urholkning i hälleberget, lärer kostat ställets egare 10,000 rdr och 4 års arbete. Vid sällskapets inträde i grottan, som var rikt ornerad med kinesiska lampor, framkom bergjetten ur sin håla samt tillsporde de främmande i recitativer, hvad de hade att göra i hans boning m. m. Härpå svarades i kör från sällskapet med refrängen: Midsommarsvakan. — Sedan resen blifvit något blidkad, sframmanade han sina små bergtroll, hvilka, liksom jetten sjelf, buro klädnad