Sjöröfvaren, af Faul Foucher. (Öfvers. af 6. —n. (Forts. fr. N:o 156.) Nu inträdde värden med astonmåltiden, som han uppdukade på ett bord. Jakob Perrol, hans son och Marie satte sig och inbjödo presten att taga plats hos dem. Sedan de blifvit, eller rättare sagdt, trodde sig vara allena, började Georg sin berättelse, och hans tanke, som hittills varit på en glad stråt, tycktes nu fästa sig vid ett sorgligt minne. — Du vet, min far, att Jerome Marcel ifrån SaintVivien-le-Temple för många år sedan såsom simpel matros gick ut med skeppet Regenten och blef styrman. — Hvad säger du?... utropade Jakob Perrol. Marcel! en al mina gamla kamrater! ... är det han? ... skulle han kunnat begå ett brott? ... O min Gud!... — Hör, så skall du få veta allt, återtog Georg. Kapitenen på Regenten förteg icke att Marcel var en af de erfarnaste matroserne i vår flotta. Marcel skulle hafva låtit döda sig för sin chef, som lätit honom avancera från grad till grad. Nära vid slutet af en lång resa träffades denne officer olyckligtvis af ett slaganfall; genom noggran skötsel räddades väl hans lif, och han återtog befälet, men ingen tycktes observera att,