och talaren trodde det vara bäst, att bestyrelsen förblef der den var. Han föreslog, i anledning af de anmälda afsägelser, att styrelsen måtte uppdragas att komplettera sig sjelf. Uppå propositionen beslutade mötet, att allmänna resormbestyrelsen skulle fortfara att hafva säte i Örebro, och att anmoda förra bestyrelsen att fortfara, att inkalla de förut valda suppleanter för de afgående, samt att komplettera sig sjelf. Hr Hjertas motion om utseende af kommitterade, förekom derefter. Hr Dahlgren ansåg reformfrågans närvarande ställning vara sådan, att man ej kunde ännu vänta sig något af en agitation. Här vore väl en sådan eljest lika möjlig, som annorstädes; men hvar skulle pengar dertill tagas? Hr Bohlin ansåg väl det vara vigtigt att underhålla en agitation; och han utvecklade huru i England, den S. k. Anti-Corn-Lav-Leaguc agiterat och lyckats för spanmålslagarnes asskaslande. Han trodde ej att sinnesstämningen för reformsaken var så likgiltig som mången tycktes föreställa sig; misströstade ej så mycket som hr Dahlgren om att penningar ju kunde erhållas, o. s. v. Men han ansåg ej en särskild kommiti nu nödig, eller rättare visste ej uvad den skulle kunna nu uträtta. He Mjerta yttrade det hopp, att om ej mötet nu ansåg sig böra göra något direkt, för hvad han i följd af sjelfva de från utlandet hemtade begreppen, med utländska ord i korthet kallat en organisation af agitationen, den allmänna reformbestyrelsen dock måtte i sinom tid tänka på saken. Han hade emellertid uppfyllt en begäran från Stockholms resormvänner, hvilket dock torde förtjena uppmärksamhet i en fram tid. För sin egen del misströstade han ej, att en god sak går fram, om ock man ej genast kan blifva ense om medlen. : Elof Andersson trodde, att det vore väl om man besörjde utgifvandet af brochyrer, som upplyste om resormens angelägenheter. Han ansåg många tidens tecken visa, att reformsaken hade en god framtid. Man borde akta på detta, söka sammanhålla reformvännerna, sammankalla nytt möte, så snart man sann att lämplig tidpunkt är inne, samt då vidtaga de åtgärder som reformsakens bästa kräfver. Hr Hedlund ansåg att man ej borde gifva den nu utsedda reform-bestyrelsen någon särskilt instruktion, utan blott varmt uppmana densamma, att med samma nit hvarmed den hittills tjenat reformsaken, vaka på tidens tecken och sammankalla reformvännerna när tidepunkten dertill är inne, samt vidtaga de åätgärder, som reformsakens bästa kräfver. Hr Hj rta och Hedengren instämde häri, och mötet förenade sig allmänt i den föreslagna uppmaningen. Härefter valdes revisorer att granska räkenskaper och kassan, och åtogo sig hr major v. Schantz och kamrer Sundström detta uppdrag. Ordföranden afslutade sammankomsten med några afskedsord till mötet; gladde sig åt att dagens sammankomst utvisat ett varmt intresse för reformsaken ; hoppades att reformvännerna ännu en gång skulle mötas, lifvade af samma nit; och att om ock ej han mera, vid sin höga ålder, kunde få se följderna af deras sträfvanden, åtminstone det yngre slägtet måtte få draga nytta deraf. Han uppmanade församlingen att uppsända varma tacksägelser till Försynen, som bevarat en älskad konungs lif, hvilken genom ådagaläggandet af sin öfvertygelse om en representationsförändrings nödvändighet och dennas grundande på fria val och allmänt förtroende, nedlagt i folkets hjertan hoppet på ett bättre i framtiden, hvilket säkert icke skall svikas. Församlingen, instämmande i den gjorda uppmaningen, tackade derefter ordföranden.