( Ä44k J J1141 248UL OBH skola alarmeras af underrättelsen om något nytt dåd, i samma väg med dem som nu en tid utgjort föremålet för allmänna samtalsämnet. Red. instämmer i de varningsord, som här af ins. blifvit uttalade. Det lider intet tvifvel, att ju en anda af lättsinne och öfversitteri vunnit mycket insteg hos en stor del af Götheborgs ungdom, och beklagligen just hos den ungdom, som en gång skall utgöra stadens mest inflytelseägande borgerskap. Vi äro inga puritaner utan finna naturligt, att ungdomen skall älska den friska glädjen, och att ungdomsmodet väl kan någon gång stiga öfver sina bräddar; men om detta tager den rigtning, att njutningslystnad, lättfärdighet och fåfänga undergräfva all gudsfruktan och allt sedligt allvar, hjertat och karakteren hos den ungdom, hvars skönaste prydnad är oskuld; om det djerfva och friska modet, som tillhör ungdomen och som alltförväl kan förenas med blygsamhet, blir öfversitteri och lejonaktighet, om med ett ord de första stegen äro tagna på den väg, som lika visst leder till ruin, som arbetsamhet, sparsamhet och anspråkslöshet leda till välstånd och lycka, så blifva de steg icke så svåra att taga, som heta: vingleri, oärlighet, svek och bedrägeri. Ty öfvergångarne ifrån last och karakterslöshet till brottets bana äro kortare och lättare än man anar. Annu hafva vi gudskelof ej sett så många exempel på ynglingar, som kommit in på den sednare banan, men de exempel man haft, hafva varit allvarsamma nog, för att gilva anledning till väckelse och varning. Ins. har i detta fall ganska rigtigt gått till en af källorna för det onda, som är försumligheten å principalernas sida att taga tillbörlig vård om och hålla tillbörlig uppsigt öfver de unga män, som äro hos dem anställda. Sålunda blifva desse öfverlemnade helt och hållet åt sig sjelfva och fördraga ej gerna några tillrättavisningar rörande sitt lefverne ifrån dem, som ej visa det minsta deltagande för dem i öfrigt. Ägde de deremot ett fritt och förtroligt tillträde till sina principalers familjer, så skulle ofelbarligen ambitionen komma att lägga ett band på många passioner och hindra många utsväfningar, ty uteslutandet från hyggligt och anständigt umgänge borde vara ett naturligt straff för den som gerna lefver i ett motsatt. — Det är, såsom vi nyss nämnde, om stadens blifvande borgerskap, om den samhällsklass, som kommer att äga det största inflytande på denna vigtiga orts och derigenom på hela landets välfärd, som kunde komma att verka mycket för civilisationen, den allmänna bildningen, industrien och välmågan, som vi här tala. Måtte den äldre generationen se till, att denna ungdom, som en gång skall intaga dess platser, gör det icke endast med större yttre resursser, utan — hvad som är vigtigare — med större insigter, med oförminskad redbarhet, med det sanna köpmannasinne, som är oegennytta och storsinhet, icke lumpen egoism och småaktighet, med en smula medborgelig anda, och framför allt med en ouppfrätt sedlig kraft. Lyfta ungdomens håg till ädla och goda tankar, låt den, om den kan, få se tingen an med litet enthusiam — varen ej rädda! — enthusiasmen är ej så farlig — den går tyvärr alltför snart öfver, men den kan brinna länge såsom en stilla men varm känsla för fosterland och vänner, för allt skönt och godt — låt med ett ord ungdomens kraft och naturliga liflighet få sväfva litet ut åt det höga, i stället för åt det låga, ty ettdera måste den välja. Det vore mycket att härom tala och vi neka ej till att ju hjertat är oss något fullt af ämnet. Men det är bättre att här säga för litet än för mycket — det är bättre att öfverlemna saken till hvarje tänkande menniskas egen begrundning. Ty det är visst, att det behöfves både att man tänker härpå och framför allt handlar så som förhållandena och samvetet bjuda, äfven om det vore förenadt med någon uppoffring och med något gene. cc —