Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foueher. (Öfvers. at 6. —n. (Forts. fr. N:o 154.) — Blifva rik, säger ni, inföll VEcureuil. — Genom arbete, ja; det skulle ledsna ut mig att lefva i ugn, och snart skulle jag tröttna att förvärfva rikedom på det sättet. Ser ni, herre, man bör inte hoppas att en gammal varg kan lefva som en knähund eller göra kaprioler för en sockerbit. Jag är van vid ett fritt, kringirrande lif. Dygden liknar en laglig hustru, mot hvilken jag alltid skulle blifva otrogen för en älskarinnas skull. Denna älskarinna är tinsanet, slumpen. Jag söker inte det onda, mer när det kommer, är det starkare än jag; och det låter sällan vänta länge på sig. Du vill således fortfara att plundra dina landsmäns fickor ? — Ah fy då, herre, jag roade mig med detta lappri i afvaktan på något bättre... men hvad vill ni man skall göra, man kan ju inte alltid arbeta i stort; Cartouche blef ju rådbräkad för tolf år sedan, och jag såg Poulaille lefvande och med krossade leder kastas på ett brinnande bål: jag har hittills inte känt någon kallelse att följa denne i spåren; för öfrigt är det kinkigt nog på landbacken, men på ett annat element . . . — Förklara dig.