Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1853, sida 1

Det måste man tillstå, att för dagdrifvare är detta en totalt förlorad dag! Jakob Perrols drag antogo, vid hans inträde i klostret, ett uttryck af vördnad och djup rörelse, framkallade icke allenast af ställets helighet. Inom dessa galler lefde en varelse, den han skulle hafva älskat, som den mest afgudade dotter, om den vördnad han hyste för henne tillåtit en sådan saderlig känsla. Det var nemligen till denna fristad som hans fordna kapitens dotter, Marie de Royan, blifvit anförtrodd. Ester en lång och ärofull bana hade grefven, hennes sader, Stympad och betäckt med blessyrer, fallit i onåd, i anledning af ett olyckligt sammanträffande med fienden på hafvet, då dennes ösverlägsenhet icke medgar något motständ. Gresype de Ropyan hade blifvit störtad genom en af dessa läga och afundsjuka kompromisser, medelst hvilka de mäktige stundom för sina egna fel straffa sina verktyg; en oblidkelig egoism, som, under samma arhundrade, störtade tyenne andra oskyldige män, Byng i England och Lally i Frankrike; dessutom hade grefve de RKoyan gjort orätt deri, att han alltför ifrigt sordrat rättvisa, i synnerhet när han verkligen hade rätt; till råga på olyckan, hade han under diskussionens lopp blottat hr de Maurepas oduglighet, denne sjöminister, hvilken, som man sade, endast studerat sjön på sina landtegendomar. Sedan han förlorat sin grad, och icke mera kunde uppehålla äran af det namn han bar, flyttade han öfver till öarne, för att der medelst handelsspekulationer söka återvinna en förmögenhet, som han uppoftrat i statens tjenst. Men han hade icke fört med sig sin enda dotter, hvars klena kroppsbyggnad icke ostraffadt skulle kunnat trottsa det tropiska klimatet; han hade inackorderat henne i ett kloster, och till hennes ende beskyddare under Frankrikes himmel lemnat henne sin fordne högbatsman, Ja