Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren. af Paul Fouecher. (Öfvers. af 6. —n. (Forts. fr. N:o 152.) Denna gang kunde hkcuremil icke återhålla ett utrop af förvåning; men efter en befallande blick, som hans improviserade herre kastade på honom, märkte han, att han mäste böja sig under omständigheternas vk. — Må göra då! tänkte han, i det han tillhopasamlade sina bägare och qvarlefvorna af sin theater, för att följa sin hemlighetsfulle beskyddare, jag har inte träffat på mera än en hygglig karl i hela mitt lif, och det tycks som om det vore en medbroder i mitt yrke. Jakob Perrol, som stod der med rynkade ögonbryn, tycktes föga böjd, att utan vidare förklaringar godkänna detta för taskspelaren så gynnande vittnesbörd; men i detta ögonblick ljöd middagstimmen från kathedralens torn. Plötsligt intagen af en annan tanke, styrde Jakob hastigt sin kosa till -den heliga Marthas kloster, beläget vid ena ändan af torget. Folkhopen, hvaribland vår unge bonde icke var den i sina förhoppningar minst bedragne, skingrade sig, missnöjd både att hafva gått miste om taskspelarens konster och skådespelet af en arrestering. Saledes intet frispektakel och icke en gång en hängning!