Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1853, sida 2

rg 2817111 — — 177 ) hvad som hos oss inträffat varit tillräckligt bekymmersamt och nedslående för hvarje vän af fäderneslandets utveckling och välfärd, hvilken blott kan vara grundad på en sann folkfrihet, derigenom att det utsläckt de förhoppningar, af hvilka nationen för en kort tid väcktes till nytt lif, att regeringsmakten skulle med något allvar och värma omfatta framåtskridandets sak. Deana makt synes nu hafva anslutit sig till ett motsatt politiskt system, till detsamma gamla, stationära system, som hvilat tungt öfver Europas fasta land sedan nära 40 är tillbaka. Genom denna regeringens olyckliga återgång till en politik, stridande emot hela den nyare tidens rigtning och behof, har hos flertalet af landets för framåtskridandet nitälskande män en djup misströstan gjort sig gällande, att kunna något åstadkomma på den fredliga och lagliga väg, som hvarje rätttänkande ansett och ännu anser såsom den enda rätta för de behöfliga förbättringarnes genomförande. Utan regeringens medverkan eller åtminstone bifall till de stora och genomgripande reformer, som landet fordrar, kan intet uträttas. — Hvartill tjena då, frågar man, alla ansträngningar för ett mål, som omöjligt kan vinnas? — Och med denna fråga tror man sig hafva om ej berättigat, åtminstone tillräckligt ursäktat sitt tillbakaträdande ifrån all politisk verksamhet för de stora och svåra reformfrågornas lösning. I en tid när det sålunda bar varit en lätt sak att draga sig tillbaka, äfven med besvikande af lemnade uppdrag och förtroenden har dock Allmänna ReformBestyrelsen trott sig böra handla annorlunda, emedan den ej funnit det vedertagna handlingssättet rätt enligt med hederns och pligtens fordringar. Att Bestyrelsen låtit dessa fordringar gälla i första rummet och mera än hvad den praktiska klokheten måhända gillat, skall den helt säkert ej behöfva försvara inför de här församlade reformvännerna. Alagd af det sist församlade Allmänna Reformmötet, att ovillkorligen under loppet af år 1852 sammankalla landets reformvänner till ett möte, ansag sig Bestyrelsen, innan den gick att fullgöra detta åliggande, af tidsomständigheterna föranledd, att hos samtlige Reformsällskaper rådfråga sig huruvida de ansågo tidpunkten lämplig för ett sådant sammanträde och huruvida de ville till detsamma sända ombud. Det öfvervagande antalet af reformsällskaperna afstyrkte mötets sammankallande och de fleste af dem, som gåfvo sin mening tillkänna, tillstyrkte mötets hållande under innevarande är, i tanke att den förestående riksdagens nära annalkande skulle hafva gjort intresset för de politiska frågorna lifligare. Under sådana förhållanden har Allmänna Reform-Bestyrelsen, såsom den vågar tro, ej kunnat handla annorlunda än den gjort, då den utfärdat kallelse till landets reformvänner att till i dag här samlas till ett nytt möte, äfven med risk att få göra den erfarenheten, att reformvännernas leder betydligt glesnat, och att nödgas sakna äfven de personer, hvilka man sednast af alla ansett kunna svika den sak de lofvat trohet. Bestyrelsens verksamhet har, under ofvan antydda omständigheter, såsom hvar och en lätteligen inser, ej kunnat vara särdeles omfattande. I enlighet med 1850 års mötes beslut, ombesörjde Bestyrelsen att 6,000 exemplar af nämnde mötes förslag till regeringsform och vallag blefvo tryckta och utdelade dels till reformsällskaperna, dels till riksstånden vid den förflutna riksdagen, dels till de flesta at rikets boklådor. På samma sätt hafva äfven ett antal exemplar af mötets protokoller bifvit spridda. Dessa åtgöranden, som medtagit största delen af Reformkassans tillgångar, hafva säkert ej skett förgäfves, då de väl åtminstone i någon mån bidragit att sprida kännedom om och sympathi för mötets förslag. Vi känna alla hurusom Bondeståndet vid sistlidne riksdag, sedan det förkastat det då hvilande regeringens förslag, med långt öfvervägande flertal antog det s. k. Örebroförslaget, med några obetydliga förändringar. Vid representationsfrågans slutliga behandling under denna riksdag, berodde det endast på två röster, att icke nämnde förslag, uppställdt såsom kontraproposition i förstärkta konstitutionsutskottet mot det nu hvilande ständsrepresentationsförslaget, blifvit antaget till hvilande. — I enlighet med mötets beslut, uppdrog Bestyrelsen ät sin sekreterare, att utgifva en lättsattligt skrifven tidning i och för representationsfrågans utredning och behandling. En börI I jan gjordes till detta tidningsföretag, i det ett profnummer af tidningen utkom. Oförutsedda hinder å utgifvarens sida satte Bestyrelsen ur stånd att fortsätta och befrämja detta företag. De förhållanden, som härunder alltmer utvecklade dig, bragte helt naturligt Bestyrelsen att intaga en mera passiv ståndpunkt, för att icke onödigtvis blottställa sig och använda sina krafter förgäfves. Bestyrelsen har ej ansett sig kunna eller böra göra mer än att genom ett par, tre adresser till resormsällskaperna visa att Bestyrelsen ännu funnes till, visa att det ännu lefde åtI minstone en gnista af politiskt lif i landet. Det vore sör Bestyrelsen hugnande, om den kunde räkna sig till någon förtjenst att hafva medverkat dertill att denna gnista icke alldeles utslocknat, alldenstund Bestyrelsen fortfarande hyser den orubbliga öfvertygelsen, att ingen lösning af representationsfrågan är möjlig, om icke nationen sjelf, lifvad af en god medborgerlig anda, med värma och kraft, uti fredliga opinionsyttringar gör sina rättmätiga anspråk gällande. Finnes ett sådant politiskt intresse ej till, eller förblifver det overksamt, så skola vi ohjelpligen blifva stående på den punkt der vi äro, ty svårligen lära de maktägande stånden gifva ifrån sig några af sina företrädesrättigheter, så länge man ej ens gör sig mödan att helt fredligt begära af dem denna pligtuppfyllelse. Bestyrelsen vill ej ingå i något bedömande af den allmänna sinnesstämningen i landet under närvarande tid, kan dock icke underlåta att uttala den öfvertygelsen att mi-sbelatenheten med den närvarande representationen är icke blott oförminskad, utan större än någonsin, och att nödvändigheten att utgå utur detta all nationell utveckling förlamande tillstånd blifver med hvar dag allt mer trängande. Den ännu rådande splittlingen i meningarne rörande sättet för sörbättringarnes åstadkommen se och misströstan att under närvarande förhållanden uppnå något önskvärdt mål, skola kunna till någon tid återhålla yttringarne af denna missbelåtankat men snart skall folket i denna fråva liksom