Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1853, sida 2

Styckegods. Ett värdshus I Melbournme.) — — Jag erfor snart, att det för ingen del var ett af de dåligaste värdshusen; men det var dock dåligt nog att icke vara ett ibland de sämsta, när jag undantager att vi icke lupo fara att få våra halsar afskurna. Det var högst ohyggligt. — Det sofrum, hvari man införde oss, var ett litet uselt kyffe, och det enda lilla fönster som fanns hade åtminstone på en vecka icke varit öppnadt för insläppande af frisk luft. Sängtåckena voro förfärligt smutsiga och prunkade med stora mörka fettfläckar, samt mönster bildade af gatsmuts, hvilka liknade figurerna på en månkarta Det fanns två sådana sängar, men det var ingen plats för en tredje. På detta ställe fingo vi the, smör och bröd samt stekt kött — men ack, hvilken anrättning! Just som vi skulle sätta oss i besittning af våra usla sängar, inträdde en man med sin hustru, som bar ett barn; värdinnan följde dem och sade, att de skulle hafva den ena sängen. Jag satte mig genast deremot, men möttes af den påminnelsen, att vi sjelfva begärt att få herberge der, och lofvat att foga oss efter omständigheterna; tyckte vi icke om dem, så kunde vi i ögonblicket gå derifrän. Med en dyster resignation böjde vi våra hufvuden mot våra bröst. Den natt vi tillbragte der är knappt möjlig att beskrifva, helst mycket inträffade som icke passar att berätta. Mannen var berusad och yttrade sig högst förnärmande och qvinnan var en oförskämd varelse. Barnet skrek hela natten. Dessutom jagades all sömn från våra ögon af loppor, väggohyra och mosqvitos, samt några mycket lifliga skalbaggar, hvilka ilade öfver våra händer och halsar, och äfven försökte komma nedåt ryggen på oss. Om morgonen voro vi öfverallt betäckta med stora röda svullnader eller små röda fläckar. Icke så mycket som en tum af vår kropp var sparad. Det var en ohygglig syn att betrakta hvarandras ansigten. Jag för min del kunde knappt öppna ögonlocken, ty så svullna voro de af bett på bett. Min hustru, som eljest ser rätt bra ut, och långt ifrån förlorat sig under alla våra ansträngningar, hade blifvit det fulaste fruntimmer jag någonsin sett; min äldsta dotter, åtta år gammal, såg ut som om hon varit skållad; min lilla yngsta flicka var ett ideal af skelögdhet, och min stackars son liknade ett litet vidunder. Ingen af oss kände igen sina händer. Min hustrus underläpp liknade ett kärleksäpple. Jag var nära att gråta som ett barn af sorg, raseri och ånger, men hon bar allt med beundransvärdt tålamod. Jag måste för hvar och en af oss betala 4 s. (3 rdr 32 sk. rgs) för th6, 4 s. för vår säng — golfvet inberäknadt — och 4 s. för hvars och ens frukost, vid hvi Iken det var tillräckligt nog med beellstek, som var så seg, att vi icke kunde äta en enda bit. Vidare heter det i samma skrift om tillståndet i ofvannämnda stad i Februari månad: Guldgräfningen ) Ur Dickens Household Words.