Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1853, sida 1

— UM OO — D——— c— — ——— hagat såga en gång. att jag ar vacker, och den senare, emedan kammartjenaren gör mig sin cour. Grefvinnan är öfvermåttan ämabel... hela verlden vet att tala derom ... och äfven emot mig har hon varit ämabel, ty på åtta dagar jag varit här i huset, har hon icke gifvit mig mer än tre örsilar. Hon är fyra eller fem år äldre än sin man ... han har fyra eller fem gånger värdigats tala vid mig... jag borde således haft fyra eller fem örsilar. Men det har stannat vid tre tills vidare. Eljest är grefvinnan mycket vitter och har namn om Sig som Sådan. Det påstås till och med att hon skrifvit ett och annat litet stycke, men hon gör ingen affär deraf... förmodligen emedan ingen annan gör det. Emellertid hafva åtskilliga af Apollos söner — och döttrar — ställt sig under hennes protektion ... och att döma af de rökelser, de offra på grefvinnans altare, borde hon vara en stor försattarinna. Hon är rik och muntrar gryende talanger — naturligtvis sådana, som berömma neune. DOlåstrumpor af ton äro sjelsskrifna i hennes dagliga societet, som gäller för att vara en af de utvaldaste i Stocke holm. Hvad jag skattar mig lycklig, att bon inte vet, att jag är författarinna! Fjorton dagar senare: — Min lilla novell har kommit ut — jag har sett den annonserad och eger ull och med ett exemplar sjelf. Titeln derå är: Försattarinnans första Debut af Clara B. Jag medger, jag hade kunnat välja någon bättre. Ingen enda tidning har nämnt ett ord om den, och ej heller har jag hört någon tala om den — förre än just i afton. Den vanliga thåcirkeln var samladMan talade om de nyaste litterära alstren. Jag har tillfälle att höra dessa samtal, ty det tillhör min bes fattning, att borta i en vrå af rummet laga theet och servera det. En ung herre — jag har inte satt honom förr — man kallade henom baron sade en