reser sig åter upp och afbryter med sin kropp och svans alla grenar i närheten. Första ledet skjuter, lejonet störtar fram, men faller oftast för skotten från andra ledet, som trädt in mellan jägarne i det första ledet. Detta ögonblick är kritiskt, ty lejonet upphör icke förr med striden, än det är träffadt antingen i hufvudet eller i hjertat. Det är icke sällsynt att det fortsätter striden med 10 eller 12 kulor i kroppen; det vill säga, att segren öfver ett lejon vanligen kostar flera menniskolif. (Forts.) En gammal EISKOPS tanka om det myekna Latinfärandet 1 skolorna. Den lärde och namnkunnige, för Svenska språket nitälskande biskopen i Skara, Jesper Svedberg, ifrade ofta mot latinets användande såsom undervisningsmedel och lärobokspråk, icke allenast vid de lägre, utan äfven vid universiteter och de högre skolorna. Hans egna ord lyda: Stode det i mine makt, eå borde allt läsande ske på modersmålet. Så gjorde de vise Greker. Så gjorde de mäktige och högtrafvande Romare. Så gjorde Guds män i Nya och Gamla Testamentet Hvilka voro visare, än fordom konung Salomo och profeterna? och, ibland de verldsliga, de Greker och Romare? Och hvadan öfverkommo de ena sådana visdom, hvarmed de satte, än sätta, och sättande varda hela verlden till dess ända i förundran? De talade, de lärde, de skrefvo allt hvad talas, läsas och skrifvas borde, på sitt eget tungomål. Det göra ock nu de kloka och spetsfundiga Fransoser; det göra nu dei alla vetenskaper utlärde Engländare; det göra de sinnrike Italienare; det göra de på sina nytto mest seende Holländare; ja, ännu de vällustige och skrifgirige Tyskarne; och derföre äro de lärde, kloke, och vida berömde och frejdade. De lära, hvad läras bör, på sex år, vi icke på sexton. Hvad månne II. H. Holmström och H. Exe. Reuterdahl skulle vilja anföra emot denna auktoritet? (Upsala.) sees VERS