— —— —————— Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 147.) Tjugondeåttonde Kapitlet. Clara antar tjenst. Det var en morgon i slutet af September. Ånessartyget lag vid sin lastageplats i Stångån vid Linköping, färdigt att afgå till Stockholm. Saker buros ombord, passagerare samlades. Bland andra syntes en ung, vacker flicka med tårsyllda ögon, som tycktes ha svårt att skilja sig från en på stranden stående äldre man. — Flickan var Clara, mannen Reinius. Det hade redan ringt, flickan måste ombord, landgången lades in. — Om verlden skulle gå dig emot, så vet, att du alltid har ett hem hos mig: — dessa voro de tröstande ord, den gamle skolläraren redan flere gånger upprepat, och dock kunde Clara på långt när ej känna sig lugn. Af sina hos Hagren i Linköping förtjenta penningar hade hon väl ännu det mesta i behall; men en del deraf måste hon använda för att iordningsätta sin garderob så, att hon ej alltför mycket behöfde stå tillbaka för de eleganta Stockholmsdamerna, och hvad som kunde bli öfver var ej större kapital, än att det af en fyra å fem yeckors Stockholmssejour kunde medtagas. Var det öfvermod af Clara? Men hon räknade verkHgen på den valuta hon hade i sina manuskripter. Det till romanen hade hon färdigt, dessutom åtskilli