icke ega de kapitaler som erfordras, för att bristen skulle i så stor skala och så hastigt kunna afyjelpas, o. s. v. I dessa afseenden äro vi af helt annan tanka. Men innan vi begära, att man skall lyssna till våra satser, vilje vi först utreda af hvad natur de kommunikationer böra vara, som kunna gifva handeln och näringarne i vårt land en behöslig hjelp och liflighet. I detta asseende begagna vi äfven, hvad den förut äberopade praktiske vetenskapsmannen (framledne prosessor Sesström) yttrat, om hufvudvi koren för ändamålsenliga kommunikationer. Uti en för nära 25 år sedan nedskrifven artikel, yttrade han: Uststa vilkoret är, att tunga varor kunna transporteras får bilbgt pris, och det på sådant sält, alt transporten af personer, på flera mils väg, blifver af föga kostnad. bå kan tillverkaren lära känna förbrukaren; den sednare vet hvar han kan få sina behof fyllda. Då bor ingen enstaka; då saknar ingen den andres biträde; då jemnas priserna på lefnadsmedlen, ifrån det ena stället till det andra; man behöfver ej frukta för hungersnöd, knappast för dyr tid. Då kan industri-idkaren sätta sig ned i berglandet, der skog och vattensall finnas, och vara säker att få njuta samma billiga pris på lifsmedlen der, som i sädesprovinsen; då kan spanmåls-producenten vara viss om, att icke en enda rik skörd skall bringa Å hans jordafkastning i vanpris, ty kan han ej sjelf magasinera sin spanmål, så hjelpa honom handlanden och förbrukaren att göra det. Att våra hittils vanliga landtransporter icke uppfylla detta vilkor, lärer hvar man veta. Den enda hittills brukliga transport-methoden, som någorlunda kan lämpas dit, är sjöfarten; men den gagnar blott kusterna och några få delar af det inre landet och äfven dem ofullkomligt; ty ett fartyg som skall våga sig ut på våra haf och sjöar, måste vara starkt byggdt och väl bemannadt, samt blir således dyrt och fordrar stort förlag. Denna transport-method uppfyller dessutom ej de vilkor, som nu -följa. i ;Andra vilkoret är sakerhet för risque. dels derföre att godset genom skakning skadas under vägen, dels att det möjligen kan alldeles förolyckas. I vanlig handel är detta hjelpt genom assurance; men i näringarne är man sällan belåten dermed, att man i stället för varan får assurance-summan. Tredje vilkoret och som i de flesta fall kanske är af större vigt än det första, är att man erhåller varan fort och på bestämd tid. Detta bidrager mer än annat att gilva handeln och näringarne säkerhet och lif; ty så länge rörelsen beror af väderlek, blåst och vind, är ingen säker beräkning möjlig. Icke heller kunna under sådane omständigheter manufakturerna utflytta och sprida sig omkring i landsorterna, utan måste tränga sig in i städerna, oaktadt de långväga ifrån kommande lifsmedlen der blifva dyrare och arbetaren der lättare förfaller till sedeslöshet. Ingen handlande finns, som ej vet, att affärer skulle blifva oftare afslutade och varorna bättre betalte, om man vore säker att hafva varan på bestämd tid, der den för tillfället behöfdes. Nu vet han deremot icke, om ej en vara som han hoppades hafva försåld om 14 dagar ännu efter flera månader kan ligga i närmaste hamn, och handeln blir ett vågadt spel i stallet för en på verkliga grunder uppgjord kalkyl. Af de förut kända Transportmethoder, har ingen så väl uppfyllt dessa vilkor, som transporten på kanaler. Man finner ock numera, att i vårt land erkännes denna sanning, så allmänt, att troligen vi snart genom dels orternas egna, dels serskilta bolags, och till en del äfven statens omsorg, sådana komma att anläggas i flera orter, der behofvet häraf redan börjat visa sig vara ganska stort. Man får i detta asseende ej låta afskräcka sig af invändningar, att kanalerna blott kunna begagnas omkring 7 månader af året, eller förlita sig uppå att jernvägar skulle kunna afhjelpa hela behofvet; ty dels kan ofantligt stora qvantiteter af varor, transporteras, under seglationstiden. dels skulle det ej blifva möjligt att hos oss utföra ett jernvägs-system, som för våra tyngre råämnen och produkter, skulle kunna erbjuda lika stora transport-fördelar som kanalerna, ehuru det är en sanning att der man ej kan göra kanaler af större djup än omkring 3 a 4 fot, jernvagstransnorterna erbinda unefär camma fördalar