CAOAQAOAOAOOO s—— — ra lif i rörelsen och en alltmera vidgad industri? Man kan med skäl påstå, att hvad böcker i allmänhet, och synnerligast väl redigerade periodiska skrifter och tidningar äro för de högre behofven af intellektuell bildning och en mera utvecklad politisk och industriell frihet, det äro utvidgade och förbättrade kommunikationer för folkets praktiska lif, för handel och näringar. De förstnämnde sprida upplysning, förståndets och snillets rika öfverflöd; de sednare penningar och varor, samt medlen att förvärfva dem; båda sprida erfarenhet och konstsardighet hastigast och säkrast, dit de bäst behöfvas. I ett så glest bebodt land, som vårt, der afstånden således blifva stora och fortkomstkostnaderna dyra, vålla svårigheterna för de yngre, att förfoga sig till andra orter, der de kunna finna undervisning, arbete och utkomst, att all tanka härpå måste öfvergifvas. I många orter finnes ej, i följd af handelns och handtverkeriernas inskränkning till städerna, några medel att få begrepp derom; ja, knappast upplysning hvar sådane begrepp kunna på närmare håll inhemtas. En af våra skickligaste och lärdaste, tekniska lärare, beklagligen alltför tidigt bortgången, beskref på följande sätt sin ställning i ungdomen: Född i en landsort i knappa vilkor, talar jag af erfarenhet i detta ämne. Det är mig omöjligt att beskrifva, huru tryckande jag kände mig i ungdomen innesluten af armodet och omöjligheten, att på de långa vägarna komma ut i verlden, för att se huru man der gjorde en mängd saker, som förvånade oss, ehuru de voro förfärdigade af väl kända ämnen. Jag tyckte mig, oaktadt viljans frihet, vara fastbunden vid födelsebygden, som träden vid marken och jag önskade mig ofta att få bära musköten för att få se länder och saker, hvarom jag vid brasans sken hörde gamla soldater berätta så mycket underbart. Troligen hafva många rika naturer erfarit samma känsla, hvilka aldrig lyckats att besegra svårigheterna, utan nödgas dvaljas hela lifvet igenom utan kunskap om något mera, än hvad som erfordrats för de lägsta landtbruksförrättningar. IIuru mången i landsbyggden har ej funnit, att han på de långa vinterastnarne, med tillhjelp af vissa mekaniska tillstallningar, hvartill vattenfallet i bäcken lånade sin kraft, skulle kunnat göra efter mycket af hvad han sett, och det mot den ringaste betalning? Men alltid har tankan stått bredvid: om jag gör det, kommer ingen och köper det; sjelf kan jag ej, utan att tigga mig fram på den långa vägen, komma från stället. Om nu, till dessa modfällande känslor lägges den ständiga farhågan, att om missvext inträffar, beror det af väder och vind, samt de långa vägarnes skick höstetiden, om man kan från annan ort få bröd eller skall lida hunger, då finnes lätt, att man ej kan vara lifvad till industriella företag. Hvad landtbon under sådana förhållanden, på flera år, genom ett verkligt släparbete lyckats förvärfva, tager krämaren från honom för ett enda års brödföda, och för landtmannens produkter gifver han hvad han behagar, då man ingenstädes sjelf kan komma med dem, eller han ej förstår att värdera ett godt arbete, så som förbrukaren skulle göra, om man kunde direkt afhandla med denne. Icke heller erhåller landtmannen de varor och verktyg ärligt gjorda, som han behöfver; utan nödgas han osta köpa flera exemplar, för att få ett som duger. Allt detta är en följd af de svårigheter, som i de flesta bygder ännu möta genom brist på kommunikationer och svårigheten för transporter. Det är dessa hinder för all industri, hvilka framför allt böra så hastigt och kraftigt afhjelpas, som möjligt är; och vi våge ännu en gång säga: behofvet deraf är beklagligen vida större än den llla tröst man har, uti de började eller ännu beslutade företagen för kommunikationernas förbättrande. Landets arbets— — 2 . — 1 1 1 12. 1