— — fördelades, erbjuda ganska lönande binäring å den jordbrukande allmogen. det folkets. svensken sig för arbetsskicklighet, driftighet, flit och uppfinningsförmåga. I len af jordbrukande klassen fördel som man för jorden rätt begagnade jordblandningarcirkulationsbruk, artificiella ängar och ängsvattDrister kunna afhjelpas. hållssystem. Betanka vi, att ännu i vårt land införas fö millioners värde ladugårdsprodukter: smör, ost talg, ull, kött, läder, boskap, hästar, o. 8. vså finner man lätt, att orsaken dertill ej gerna kan vara någon annan, än att ännu största de: icke inser den boskapsskötseln kan erbjuda, om ning; men allt detta fordrar mera lättade transporter för afsättningen, utan hvilken för dylika förbattringar nödige uppoffringar icke kunna göras. Hvad vi här yttrat — och huru mycket skulle ej kunna ytterligare tilläggas! — visar, att det alldeles icke är den svenska jordens fel, om vårt lands arbetskraster icke äro så stora, som de kunde vara. Lika litet är I de flesta byggder utmärker Väl fattas mängden en bildad smak, upplyst omtanka och klok handelsoch näringsanda; men framför allt fattas hos oss kunskaper, och hvad som bör och kan produceras, huru det båst produceras och huru det producerade nutligast och fördelaktigast skulle kunna användas. Emellertid se vi af hvad som i somliga trakter genom utmärkte individer blifvit uträttadt, att äfven dessa Detta är vår tröst, men behofvet: hvem ej att det ännu är ytterligt? Icke heller vilje vi strängt bedömma styrelsen, såsom en orsak till långsamheten och ofullkomligheten af vår ekonomiska utveckling. Visserligen har hon en god andel deri, emedan hon alltför länge hyllat ett prohibitivt husMen besinnar man den mängd af prohibitioner, som fordom voro lagda på snart sagdt alla näringar, och huru många som ser redan blifvit mer eller mindre lossade, måste det medgifvas att — dock mycket blifvit gjordt till näringarnes upphjelpande. Dessutom kunna sjelfva uppoffringarne af allmänna medel, i och för understödjandet af ekonomiska företag, om desse uppoffringar icke göras med särdeles omtänksamhet, snarare skada än gagna. Ett lands styrelse kan och bör för näringarnes upphjelpande icke göra något bättre, än att grundlägga goda praktiska undervisningsverk, frångå prohibitions-systemet, förebygga vingleri med de få prohibitioner, hvilka man ej på en gång kan afskassa, men hvilkas afskaffande bör efterhand fullföljas. Intet tvång, inga inskränkningar böra finnas, som ej oundgängligen behöfvas för kontrollerna på ärlighet i tillverkning och handel, samt för betryggandet af patenträtten. Derutöfver bör högsta bemödandet blifva, att befordra de större kommunikationernas öppnande och förbättrande; resten må lemnas åt enskilda omtankan, och den näring som icke då vill hjelpa sig sjelf, är säkert för landet onaturlig eller blifver åtminstone till ringa nytta för samhället. Men om det öfverklagade onda således icke är landets, icke folkets, icke statsmakternas fel — så vida som dessa sednares goda vilja ej bör betviflas — hvar måste då orsaken sökas? Vi tro, alt den råtlast och såkrast sökes, i bristen på praktiska, allmänt spridda och användbara kunskaper! Sådane fattas: hos lagstiftningen, hos regering, förvaltning, läroverken, ja, man finner denna brist ofta i sjelfva de praktiska undervisningsverk, der dylika kunskaper pligtenligt borde finnas. Vi hafva visserligen, under sednare tiderna sett åtskilliga tekniska skolor uppstå, och en och annan har gagnat. Detta är en tröst, som stärkes genom de tecken, hvilka visa sig såväl inom de förmögnare och medelklasserna, som ock hos en del af allmogen, att kunskapsbegäret alltmer utbreder sig och arbetet äras. Men huru ofantligt är dock ännu behofvet af tekniska undervisningsanstalter, som kunna motsvara dess bestämmelse? Huru stor är bristen på goda lärare? Huru mycket behöfves ej ännu, så väl i fråga om antal, som föremål och ledning, för att dylik undervisning skall kunna lemnas folket och gagna det? Väl är det sannt, att den stora massan ännu svårligen kan undervisas på annat sättan genom handläggning och tillfällen att få se sig om; då derigenom vinnes vida mera, under skicklige arbetsföreståndares ledning, än genom den lärdaste professors theoretiska