Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1853, sida 2

reglor har jag gjort upp för mig, som jag vill meddela dig: 1. Att icke sätta i verket ett arbete, förrän man bar gjort upp planen fullständig — att man vet hur man skall börja, hur man skall sluta, och hvad der skall vara imellan. Det förekommer mig, att denna regel icke alltid följes. 2. Att aldrig skrifva, utan att man känner sig disponerad. Bär det emot, eller går det trögt, så lägg hellre bort pennan och vänta. Inspirationen låter icke kommendera sig. 3. Att icke för slem vinning skrifva en enda rad för mycket, ej heller af fruktan för kritik stryka ut, något, som man sjelf är nöjd med. 4. Att bygga allt på moralisk grund, äfven om formen är skämtsam. 5. Att, sedan man börjat ett arbete, större eller mindre, icke företaga något annat, innan det är färdigt. 6. Att i fråga om mönster välja de båsta, utan att göra afseende på hvad som för dagen är modernt. Vårt lif här är för hvarje dag sig temmeligen lika, men dock långt ifrån att vara enformigt. Verksamheten, isynnerhet när den är sådan som min, blir aldrig enformig. Vill du veta bur vi indela vår dag, jag och min gamle älskade far — jag har rättighet att kalla honom så — så är det ungefär följande. Kl. 6 stå vi upp. Jag sätter mig då vanligen genast till mitt arbete, som sysselsätter mig till kl. 8, då vi dricka kaffe gemensamt, så vidt vädret tilläter i fria luften, under en vacker hängbjörk, derifrån vi ha en den vackraste utsigt. Ibland flyttar jag ut mitt skrifbord dit; men myggorna oroa mig, och jag trifs dessutom så väl i min lilla kammare, att jag mest häller mig der. Kl. 12 äta vi middag; derefter hvilar jag en timme, och arbetar åter till kl. 8, då vi supera. Känner jag mig