Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1853, sida 2

dag kl. 2 3 på morgonen. Rättegångsoch Polissaker. Dråpet å modellsnickaren Sundqvist. Inför poliskammaren förehades sistl. gårdag ransakning rörande en ohygglig illgerning. Natten till sistl. Söndag, kl. emellan 12 och 1, blef nemligen en modellsnickare å Lindholmens mekaniska verkstad vid namn Sundqvist, å allmänna vägen i Hästhagen, på det rysligaste sätt skuren med knif, så att han Måndpgs morgon kl. 9 afled å Sahlgrenska sjukhuset, dit han genast efter våldet blifvit afiörd. Obduktion å den döda kroppen har försiggått i går, men har deröfver ännu icke något protokoll eller utlåtande blifvlt aflemnadt. Härför tilltalade voro numera häktade, förre slagtarelarlingen och bordellvärden C. J. Brattberg i Hästhagen, samt instrumentmakaregesällen C. F. Pihl. Jemte kommissarien Anderssons rapport i målet, öfverlemnades till poliskammaren en knif innehållande slera blad, af hvilka tvenne voro öfverdragna med lesrad blod, tillika med en natitkappa, äfvenledes af blod nedfläckad. Dessa saker jemte en mössa tillhörande en person, hvilken varit i den mördades sällskap vid olyckstillfället, hade anträffats hos tilltalade Pihl, vid anställd visitation å honom dagen derefter. Förhöret börjades med Brattberg, hvilken, på uppmaning rörande sina lefnadsförhållanden, uppgaf: att han var född i Stavanger den 30 Juli 1824; att fadern heter Bernhard Brattberg och var Tunnbindaremästare samt att han 4 eller 5 gånger varit tilltalad och bötfälld för slagsmål. I afseende på sjelfva händelsen berättade han att sedan han ifrågavarande afton i sällskap med sin broder, mälaregesallen A. Brattberg, hemkommit från en utflykt åt landet hade han tillika med brodren och trenne andra personer intagit någon förfriskning, under hvars förtäri ng en af sällskapet allagsnat sig. Straxt derefter hade Brattberg från nedra våningen hört sitt namn ropas med uppmaning, att genast komma dit ner, för att afstyra ett uppkommet slagsmål. Nedkommen i förstugan blef ban varse Sundqvist, tillika med en annan person, i handgemäng med den af Brattbergs sällskap, som nyss förut gått ner. Brattberg fattade då tag uti Sundqvist för att kasta ut honom; men innan han nunnit verkställa detta hade det öfriga sällskapet äfven kommit ned i förstugan, dervid ett allmänt slagsmål uppstått, hvars närmaste följd blef, att Sundqvist och hans kamrat kördes ut på vägen, hvarefter förstugudörren tillstängdes Sedan Brattberg åter inkommit fästades hans uppmärksamhet på att han var blodig i ansigtet. Han tvättade sig då och fann att blodet flöt från en djup skåra i pannan, synbarligen uppkommen af något hvasst eggjern och honom tillfogad under tumultet i förstugan, som han förmodade af Sundqvist. Häröfver uppbragt yttrade han att han skulle taga fast på Sundqvist och dennes kamrat, för att genast öfverlemna dem till husarvakten, hvarföre han hastade ut på vägen, åtföljd af brodren och det öfriga sällskapet. Emellertid hade Pihl skyndat förut under yttrande: har Sundqvist skurit Brattberg så skall äfven han bli skuren. När Brattberg framkommit till Sundqvist, som stod qvar på vägen utanför Brattbergs bostad, var Pihl redan i handgemäng med Sundqvist. Brattberg hade då fattat tag i Sundqvist och slagit honom omkull, hvarefter han tilldelat Sundqvist några slag i ansigtet med knuten hand. Vidare rörde Brattberg icke Sundqvist, hvaremot Pibl, såväl före Brattbergs ankomst som sedan han upphört att misshandla Sundqvist, gaf denne flera slag på alla deltar af kroppen, som voro åtkomliga. Brattberg kunde likväl icke förnimma om Pihl härvid begagnade knif eller annat lifsfarligt tillhygge. Brattberg slutade sin berättelse med de heligaste försäkringar, och under tårar, (krokodill?) att han hvarken begagnat knif eller annat lifsfarligt vapen under slagsmålet. På gifven anledning erkände Brattberg, att då husarpatrullen ankommit till det ställe, der Sundqvist legat blödande, med sönderrifne kläder, hade Brattberg för patrullen förklarat, att han varit den som misshandlat Sundqvist, tilläggande Brattberg nu, att om han kunnat ana till det rysliga våld, som öfvergätt Sundqvist, hade han, i medvetande af sin oskuld, icke så lättsinnigt yttrat sig derom. Härefter infördes Pihl, hvilken uppgaf sig vara son till numera aflidne stadskorporalen Knut Pihl samt född den 17 Maj 1829. Han berättade rörande tilldragelsen, att han ifrågavarande afton varit inne hos Brattbergs och i sällskap med Brattberg jemte någre andra personer intagit någon förfriskning. Härunder hade slagsmål uppkommit i nedra våningens förstuga, dit först Brattberg och sedermera de öfriga, hvaribland I äfven Pihl, begifvit sig. Der hade Pihl fått se Brattberg i handgemäng med 2:ne för Pihl obekante personer, hvilka slutligen blifvit utkörda. Sedan Brattberg derefter inkommit i skänkrummet, hade såväl Pihl som öfriga sällskapet förmårkt blod i ansigtet på Brattberg. Pihl hade då varit Brattberg behjelplig att borttvätta blodet, som dervid stänkts på Pihls nattkappa. Efter rentvagningen hade de sörnummit att Brattberg erhållit en djup skråma i pannan, som det syntes tillfogad med något egghvast jern och sedan Brattberg uttryckt den förmodan att Sundqvist tilldelat honom detta skärande, hade såväl Brattberg som Pibl och samtlige af sällskapet begifvit sig ut på vägen för att taga fatt våldsverkarne. Pihl hade dock Stannat straxt utanför porten till Brattbergs hus, utan att deltaga i slagsmålet a vägen, emedan han tyckte att de öfrige vore tillräckliga att tukta Sundqvist och dennes kamrat. Efter det Pihl en stund åseti tumultet, återvände han in i huset, men blef å stenläggningen derutanför varse en knif, den han upptog; och som denne befanns blodig å ett af bladen, hvilket varit uppslaget, stoppade han den på sig i den öfvertyiygelse, att det varit samma knif, med hvilken Sundqvist tilldelat Brat tberg hugget i pannan. Vidare haI Pihl icke deltavit uti ClaocgAaOa utan hade han