— Jag vet att Kuno på senare tiden sällan skrifvit, och att han sedan länge till och med helt och hållet upphört dermed, Någon direkt eller tillförlitlig underrättelse har väl ej heller jag haft, men får man tro hvad en resande berättat, så äro underrättelserna från — eller, rättare sagdt, om — honom ej af den gladaste beskaffenhet. Reinius såg bestört ut. De oyss så friska rosorna på Claras kinder förbyttes plötsligen i liljans färg. — Det är bekant, — återtog baronen, — att pesten redan länge härjat i Turkiet och Mindre Asien . .. det sista spår man hade efter Kuno var i Smyrna . . . pesten rasade då der förfärligt ... men hvad är åt denna unga damen? afbröt hastigt baron B., i det han såg Clara hållande på att digna och, för att hålla sig uppe, söka efter Reinii arm. Men genom en ytterlig ansträngning lyckades det henne att göra den hjelp, baron B. var i begrepp att anskaffa, öfverflödig. Hon skyllde på morgonluften, promenaden — den unge officeren fortfor: — Underrättelsen skall ha kommit genom en sjökapten, som nyligen besökt Smyrnas hamn — men jag får ännu en gång säga, att jag alldeles inte kan garantera dess tillförlitlighet. — På den till danska konsulatet inlemnade förteckning på döde, skall äfven ha befunnit sig grefvinnan Gyllenkrona, född Svaneskiold ... Det skulle vara för mycket vägadt att vilja måla de skiftande känslor, som vid dessa ord genombafvade Claras bröst. Lyckligtvis slogs det i detsamma till ställning, så att den unge ofsicerarn jemte kamraterna hastigt nödgades aflägsna sig, för att ställa sig framför sin front, och Clira derigenom undgick att bespejas af andras blickar än Reinii, som i den vägen ej voro mycket skarpa. Var detstraffvärdt? Men denna