Styckegods. De sfsallenska pocternas honorarIum. Österrikiska besalhafvaren i Perugia blef nyligen högeligen förgrymmad öfver en från okänd hand härflytande satir, hvilken fanns anslagen på gathörnen i staden och riktade sin udd mot den kejserliga armåen. Då befälhafvaren icke var i stånd att upptäcka författaren, så uppfordrade han den påfliga guvernören att lemna honom en lista på alla poeter i Perugih, ett uppdrag något kinkigt att verkställa i ett land der rimmen tyckes vara det naturliga språket. Efter mogen pröfning framställde emellertid embetsmannen fem personer, hvilka han ansåg hafva druckit tillräckligt ur Aganippen för att kunna kallas poeter. Österrikaren lät afkläda dem allesamman i närvaro af en läkare, som anbefalldes att undersöka deras kroppskonstitution och afgifva yttrande huru många käpprapp han ansåg dem kunna uthärda. Läkaren var barmhertig nog att förklara dem synnerligen klena och ganska lågt bestämma antalet af slängar, som de voro i stånd att mottaga. Aunu större blef deras glädje då officern, i stället att omedelbart skrida till exekution, nöjde sig med att tilltala dem i följande ordalag: Mina herrar, J hafven nu hört huru många rapp doktorn anser hvar och en af er kunna uthärda — och J kunnen vara förvissade att ganska riktigt bekomma dem så snart någon anonym satir ånyo blir synlig. Herrarne känna nu priset på sina verser, — farväl! En annons. I Skånska Posten för den 15 dennns förekommer följande insända annons: Som det ej passar ensam gå, fastän Sven Dufva gjorde så, Så önskas med en Fru få följa till Lund, att Kungens kröning se: 5en öfver Öresundets bölja, och ändå längre bort kanske. — Om någon på det förra aktar, som ännu ej afsvurit har barmhertigheten, och har qvar en plats, i vagnen, här ett svar Till Noll, jag ödmjukast afvaktar, Och blifver tacksam alla dar. —