riga personer intagit förnämsta restaurationslokalen, (om någon ordverling emellertid söretallit har ins. sig ej bekant) hvarföre vakt efterskickades, de obehörige utföstes och en korporal med två man i gevär posterades vid dörren, för att betaga obehörigarne möjligheten att åter inträda. Detta väckte 8ond blod-, men såvidt ins. (som nu var närvarande) kunde märka funnos endast 2:ne personer i hopen, som högljudt moquerade sig öfver det förefallna. Deraf (om på befallning känner ins ej) fann sig den tillstädesvarande faltväbeln förolämpad och började, tillika med en del af underbefälet, med käppar Lklappa på i högen, hvarvid synnerligast en person erhöll en mängd rapp. Derefter begaf sig fältväbeln, med sällskap, till några andra på litet afstånd derifrån befintlige personer, hvilka äfvenledes tilldelades Stryk; och sedan fullföljdes på samma sätt ända ut till landsvägen. Utkomne dit satte sig de fördrifne till motvärn, då fältväbeln syntes ännu vidare vilja köra dem undan, — och då måste denne, med. biträden, å sin sida taga till reträtten. Härester påkallades eller utkommenderades (ins. vet icke hvilketdera) en del af beväringsynglingarne, brilka, anförde af fältväbeln m. a., med fällda bajonetter dresvo stadsoch landtboarne framför sig på landsvägen; men detta hejdades snart af knölpåkar och ett stenregn, hvarpå truppen åter retirerade. Emellertid fasttogs en person, som under eskorten till arresten tilldelades slag på slag. Ingen af det högre befälet syntes vara tillstädes, om så varit hade troligen hela tumultet förekommits. Man pästår, att den arresterade bekommit sina fem och tjugo och tvingats att oafbrutet stå på ett ställe hela natten, att officerare blifvit af hopen trampade på fötterna och spottade tobaksbussar i ansigtet, m. m.; ins. känner ej hvad som häraf är sannt eller osannt, men visst och säkert är att rätta upphofvet till detta liksom de fleste andra oväsen var — bränvin; och lika visst är, att ett sådant tumult icke gerna bör eller kan undgå att komma till laglig undersökning. — Om folk eljest blott knäppa hvarandra på näsan, eller säga hvarandra ett glåpord drages sådant vanligen för rätta; än mer bör det nu ske, vid en sammandrabbning emellan 100-detals menniskor, och der blod flutit — må den eller de erhålla näpst, som dertill gjort sig skyldige. —0—4 Vi kuuna icke annat än instämma i H. P:s yttrade förmodan, att denna affär svärligen lär kunna undgå behandling vid vederbörligt forum. e————NEN————————22——— VC