Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 144.) Annu hade icke Clara hemtat sig så, att hon kunde svara. När den unga mannen fann detta, tillade han: — Jag har icke begärt att detta svar skulle gifvas straa. joctänketid för sådana saker är i de flesta fall nödvändig Clara äger ju att sjelf bestämma tiden. Han gjorde med detsamma en rörelse för att stiga upp och lemna Clara. Men fattande hans hand, drog hon honom tillbaka. Den hoppfulla friaren trodde sig våga trycka denna hand; men Clara drog den då bastigt till sig som en sensitiva Det var icke någon lätt uppgift för Clara att finna de ord, hon ansåg sig böra uttala. Slutligen sade hon, med eu mödosamt tillämpadt lugn: — Jag skulle göra mycket orätt, om jag ett enda ögonblick läte Gustaf stanna i den villfarelsen, att jag kan bli Gustafs maka ... — Kan! — upprepade den unge mannen med ett uttryck af blandad förvåning och smärta. — Ja, kan. Mitt hjerta är ej fritt. Du har då lofvat en annan din tro? — Nej! Men mitt hjerta kan ej mera älska. — Jag förstår dig inte; så ung, och fri från alla förbindelser . . . — Det finnes förbindelser, som hafva mera kraft än de, som beseglas genom förlofningsringar ... du bör veta, att den jag älskar, är gift. Gustaf gjorde en rörelse af oro, man kunde säga, religiös rysning.