Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1853, sida 2

(Insåndt.) Då vederbörande nu sett sig föranlåtne att, för tredje eller fjerde gången (på ett års tid), omsätta den med rätta såkallade Dyngliden, så frågas: hvarför ej så gerna verkställa sådana arbeten efter en bestämd plan, utan alla dylika experimenter? Man skulle derigenem säkerligen inspara mycket mera, än som behöfves för omläggningen af äfven den lilla gränden ofvanför; och blir ej detta först verkställdt, samt liden lerlaggd före stensättningen, så kommer hela det vackra företaget att likna Lunds domkyrka. Önskligt vore äfven om vederbörande en gång (ju förr desto bättre) ville föranstalta så, att den på stadens och närboendes kartor utsatta såkallade tillämnade gatan, emellan nyssnämnda lid och kyrkoliden, blefve satt i sådant skick, att man utan lifsfara åtminstone kunde gå på densamma. Detta torde, om ej förr, kunna verkställas till vintern, då man alltid kan få dylikt arbete utfördt till billigt pris emedan en mängd arbetsfolk vid den tiden vanligtvis för sitt lifsuppehälle är i stort behof af penningeförtjenst. Men, vederbörande styra och ställa väl detta efter sin egen vishet! emellertid torde väl en provisionel trädtrappa utan särdeles stor kostnad kunna anbringas uppför de värrsta bergklintarne, emellan Mandahls och hökare Olssons hus, ty någon ersättning böra väl de i flera afseenden vanlottade bergsboarne hafva för de afgifter, som de årligen erlägga till staden, för gatustensättningen, gaslysningen m. m. ÅA en annan sida betraktadt, torde detta äfven vara ett ekonomiskt företag; ty efter som liden nu skall vara gata, och det, efter förändringen af salutorg m. m., för många blifvit af högsta behof att gå densamma (nu måste de krypa), så är det underbart nog att icke flera redan förderfvat sig. En vacker dag får man väl spörja att den eller de brutit armar och ben af sig derstädes, och hvem stannar uå för skadeersätiningen? — jo sannolikt staden; ty först och srämst sår och bor den betala sjukhuskostnaden och nödgas måhända sedan att för lisstiden föda en hop krymplingar. Hafven derför godbeten att betänka detta, högädle herrar!