Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1853, sida 2

märkta skönhet; hon är gist med en rik plantagegare i Westindien. Detta allt har mannen inbillat en svensk, som på god tro berättat saken till Östg. Corresp. — Målet Sköldebrand contra Löwenhielm synes taga en något oväntad vändning. Advokatsiskalsembetet i Svea hofrätt, som nu afgifvit sitt påstående, förklarar sig icke hafva funnit anledning till någon talan emot gener. Löwenbielm, men yrkar deremot att kammarherre Sköldebrand måtte för hvad emot honom förekommit, fällas till 500 s. m. böter och göra bemälte general offentlig afbön. En viss general, väl bekant för sitt despotiska lynne äfven på vår ort, har, enligt hvad så väl hit ingångna enskilta bref, som en berättelse i A.-B. förmäla, begått ett dåd, som starkt förråder föreställningssätt, hemtade från en prygelstat, såsom t. ex. Österrike. Berörde general har en egendom i en af vära vestra provinser och af några ynglingar bland ställets underhafvande hade något ofog föröfvats, hvilket på den högvälborne egarens befallning med prygling eftertryckligen straffades. En af de skyldige kunde dock generalens profosser icke få rätt på, men då generalen slutligen fick veta, att han befann sig som rekryt på ett af provinsens 2:ne regementen, reste han genast till exercisplatsen, tog reda på delinqventen och befallte hans löjtnant att låta gifva karlen 25 prygel. Löjtnanten, som troligen icke haft den förmånen att se disciplinen i Wien, var nog dristig att fråga för hvad förseelse, hvarpå han af generalen erhöll till svar: för det han icke behagar mig. Löjtnanten, som ej ansåg sig berättigad att verkställa en så beskaffad befallning, aflägsnade sig, hvarpå 2 korporaler på generalens tillsägelse verkställde exekutionen. — Ryktet förmäler, att samtlige promovendi i Lund ingätt till kansleren med anhållan att få taga den bekante naturforskaren Angelin med sig på Parnassen såsom hedersmagister. De i går anlända Stockholmstidningarne lemna icke någon synnerligen rik skörd på notiser. Till en stor del äro deras spalter upptagna med redogörelser för det slutade prestsällskapsmötet och ett derpå följande religionsfrihetsmöte, som började i lördags och slöts sistlidne måndag. Dess förhandlingar leddes af mag. Siljeström, och flera prestmän deltogo i desamma. Prosten Dillner, lektor Elfving, komminister Ignell m. fl. talade varmt för religionsfriheten såsom ett nödvändigt vilkor för en andlig utveckling. Kyrkoherden Ekdahl talade lifligt för kärlek och fördragsamhet emot olika tänkande i religionssaker och prisade quäkarne, anseende dem såsom de yppersta af alla kristne. Kyrkoherden Hammar lemnade, på uppmaning, en skildring af mormonernas framfart och behandling i Skåne; han sade att man nu är mycket rädd för dem, och så snart myndigheterna fått veta att någon mormon stigit i land, så tages han genast per aures, sättes i en båt och öfverföres till andra sidan om sundet. Men ändock kan man icke hindra att en och annan kommer in i landet, och för närvarande torde några hundrade finnas i Skåne. Talaren var öfvertygad, att om deras usla lära blefve fullständigt bekant, skulle ingen enda skåning blifva mormon mera. Men myndigheterna använda hellre tvång än upplysning. Då domkapitlet skulle upplysa de nyligen anklagade, kallade det till sig 20 personer i sänder och affärdade dem på 25 minuter. Till någon omedelbar påföljd kunna naturligtvis dylika möten icke leda, men nog verka de mycket godt, eller att de bidraga till bildandet af en kompakt opinion, emot det alltmer olidliga tvånget i religionssaker. — Konungen har i måndags från Tullgarn inkommit till hufvudstaden, höll konselj följande dagen och ämnade i onsdags och thorsdags till häst bevista en fältmanöver af Stockholms garnison. Först såsom i dag förmodades H. M:t skola återvända till Tullgarn. — Enkedrottningen har återkommit från sin Carlskronaresa. — Iustitieombudsmannen lärer anbesalt åtal emot kommendanten å Långholmen kapten Ekenstjerna. i och för förfarandet mot Folkröstutgifvaren Frans Sjöberg, under det denne derstädes i fjol hölls häktad. — Underståthållarens i Stockholm lön har förhöjts med 1,000 rdr bko. — Öfverstelöjtnant G. H. Möllersvård har efter den nye krigsministern Gyldenstolpe förordnats till sekundehef för Svea Lifgarde. — K. M:t har tillåtit, att kaptenen vid Bohusläns regemente, M. Hanson, ånyo må anställas som arbetschef vid förbättrin arne å Albrechtssunds kanal. — Till flottans reservstat har, på begaran, öfverflyttats kaptenlöjtnanten G. Wahlquist. — Det är numera generalbefälet i 3:dje militärdistriktet (Götheborgs och Bohus län o. s. v.) medgifvet att tillåta underlydande tjenstemän, på högst 8 dagars tid, öfverresa till Danmark. — Kungen tillåter missionären Fjellstedt bära den doktorshatt han fått från Halle. — Den som riktigt vill roa och förlusta sig bör resa till Stockholm, ty der om någonstädes erbjudes tillfälle dertill. Inomhus i staden hafva dock nöjena i det närmaste upphört, men desto ymnigare vankas de i fria luften och utom staden i dess herrliga omgifningar. På Djurgårdsteatern får man se ett ord som dansar, ett mycket muntert tillsällighetsstycke af hr Hedberg, som sjelf deri spelar en döf kamrer på ett sätt att han med hr J. P. Deland delar publikens gunst. I manegen på Djurgården visar Hinne-Ducrowska sällskapet sina halsbrytande konster. Sedan sitt vistande i Götheborg har truppen blifvit förstärkt med en professor Cottrely och hans bröder eller de 5 stjernorna från Amerika, hvilka uppträda i Icariska lekar. På Mosebacke dansa hrr Bergström och Schmidt svenska nationaldansar. Otaliga andra förlustelser att förtiga.