Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1853, sida 1

—— -————— ä .— — ——— —— —— — Jag går bestämdt inte härifrån, förrän jag får se dina Små Berättelser. — Så mycket bättre! bli då qvar! — Ack de författarne! Fastän jag inte varit mycket med i verlden, så må du tro jag ändå har reda på deras svagheter. Men hvad gagnar det att vara svartsjuk om sina arbeten? ... Skall du hålla ut dermed hela lifstiden, så får ju aldrig någon menniska se dem. — Hvem har sagt, att någon menniska skall se dem? Kan man inte skrifva blott för sig sjelf? — Kan väl vara! Men, eftersom jag nu skall rekommendera dig hos boktryckaren Hagren, så är det nödvändigt, att jag först ser, hur pass bra svenska du skrifver, finner du inte dit? — Det finner jag nog; men det är helt annat. När man öfversätter, så är det andras tankar man lägger för allmänhetens ögon . . . här har du att hålla dig till både språk och tankar. — Nå ja, gör hur du vill; men det är inte i alla fall beskedligt. Hade jag trott det, så skulle jag aldrig visat dig min tafla. Ursäkta mig, men du tycks ha mera mod att kritisera än att bli kritiserad. — Ja så, tror du det? — sade Clara, som kände sin ambition satt på prof, — du skall få se, att jag har mod att bli kritiserad, — och hon gick efter manuskriptet. Det var en samling smärre berättelser, såsom titeln angas. Men, som Clara icke hade mod att se det första intryck de gjorde på hennes domare, kanske också för att låta honom läsa ostörd, föregaf hon något bestyr och gick ned. Theodor läste och fördjupade sig deri, så att han knappast märkte, att hans värdinna var frånvarande. Imellertid befann sig Clara i rummet midt inunder. Plötsligen hörde Clara Theodor högljudt skratta der uppe.