Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 14l.) — Ja, från mitt tolfte år har jag sodt mig sjelf, svarade Theodor. Först kom jag till Wadstena, till en rik farbror, jag har der, som är garfvare, och kom i lära hos honom. Men det tyckte jag inte om. Det var så snaskigt, och gesällerna svor och trätte beständigt, ibland på hvarandra, ibland på mig. Min farbror var inte heller rätt beskedlig emot mig. Nå nå, drumliger måtte jag väl ha varit också, för alltid kalla han mig odåga. Det var fråga om att skicka hem mig igen; men det ville jag nu alls inte, för hvad skulle jag kunna förtjena der hemma, och att ligga min mor till last — nej. — Nå, hur gick det sedan, då? — En dag . . . min farbror hade grälat på mig hela dagen, och lofvade mig, att när arbetet var slut skulle jag få ett kok stryk, så jag skulle kännat ... Åh, jag visste väl att han skulle kunna hålla ord i sådana fall .. jag var så förtvislad .. jag visste inte hvart jag skulle ta vägen . . . jag sprang min väg. — Hvart då? — Hur visste jag det? jag Sprang och gick hela natten . . . lyckligtvis var det om sommarn ... jag blef slutligen trött, eller snarare jag stupade på en dikesren, och somnade tungt. — Stackars barn! hur gammal var du då? — På fjortonde året. var den herrligaste morgon, lärkorna drillade i luften, öfverallt qvittrade och sjöngo foglarne i träden . . . jag visste först inte hvar jag var . . . och när jag fick beNå, när jag vaknade . . . det I