Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1853, sida 1

jag talt om det med henne många gånger — hon tyck:e vara så synd om mig, och derför smög hon sig till .tt ge mig litet mat; men hade pappa, som är så sträng, sått veta af det, så hade det bekommit gifvarinnan illa. Ack, jag har sedan haft så mycaet att tacka Anna för! hon har varit min skyddsengel och är det ännu i denna stund. — Du håller då mycket af Anna? — Skulle jag inte det? Men i alla fall . . . det är ändå inte på annat sätt än som bror och syster ... hon har dessutom friare, nu, skall du veta . . . och hvad som mest bedröfvar mig, är att hon snart kommer att flytta hemifrån. — Nå, men hur slapp du att komma på Linköpings slott? — Det har jag också att tacka Anna för. Pojken, som vaktade svinen, hade sprungit ifrån länsman, alldeles som jag sprang ifrån min farbror i Wadstena, och troligtvis äfven af samma anledning — det var således en plats ledig; — på Annas förslag fick jag emottaga den, och det säger sig sjelft, att jag hellre valde detta än att komma in i ett fängelse bland tjufvar och skälmar. Från svinherde avancerade jag till stallgosse, och från stallgosse till — hvad jag nu är. — Du har således haft romantiska åfventyr, min kära Theodor! Men säg mig upprigtigt — det år kanske orätt af en flicka att fråga så — men i alla fall: den der broderskärleken för Anna, har det aldrig varit mer än broderskärlek? — Hur kan du veta ...2 — Jag vet ingenting; men jag skulle tycka det vore så underligt annars. — Nå ja, för dig kan jag väl säga det — jag har hållit af Anna, mycket, mycket mer än en syster; och gör det ännu i denna stund — jag tror och vet också, att hon icke varit likgiltig för mig; — men hur skulle